Är Visa frisk?

Upptäckte flytningar hos Visa igår, så där lagom mysigt gulgröna. Bara att ringa veterinären idag, vi har tid i morgon bitti kl 8. Hon är pigg i övrigt, ingen temp, äter som hon ska och vill gärna träna. Men matte är förstås orolig för sitt svarta hjärta. Gissar att det kanske är en vaginit men tar det säkra för det osäkra. Har man mist en tik i sluten livmoderinflammation vill man inte vara med om det igen.
 
Knorren och jag tränar lydnad. Fick Morris bestämma skulle vi träna jämt. Men matte måste jobba också och fixa med lite annat. Igår kväll körde vi i alla fall ett pass och så ett nu på förmiddagen. Vi jobbar på apporteringen. Helt onödigt om ni frågar Morris men vi går sakta framåt. Han kan tänka sig att hålla den i munnen en liten stund, det kommer ju trots allt en Frolic efteråt. Hopp jobbar vi också på och det går strålande. Fotgåendet är däremot ett värre kapitel. Han har en hyfsat fin utgångsposition vid sidan men så är det transporten. Hopp och skuttgående är ett bättre namn för vad vi pysslar med. Nåväl, killen gillar att träna, den saken är klar. Och han är fortfarande fantastisk på inkallning. Min lilla stjärna! 
 
Melvin och Visa fick också träna igår. Visa är som alltid lite slarvig med positionerna, hon fattar inte riktigt vad det ska vara bra för. Dessutom glömde matte leksak och hade bara godis, då anstränger man sig än mindre. Med Melvin satte jag ganska mycket krav, i synnerhet på att fokusera. Han är en raring men han måste försöka hålla ihop huvudet lite bättre och inte bara slamsa på. Så - inget flackande med blicken, inget slamsande och inget nypande efter godis. Tycker faktiskt att han skärpte till sig.
 
Den svarte gossen har börjat spänna musklerna lite ibland när vi är ute. Han fick ju göra det mot ena colliehanen vi mötte, mest för att matte är lite less på att de där alltid dyker upp och det alltid är vi som får hålla oss i ordning. Men igår skulle han mopsa lite mot en liten hund i skogen, inte på allvar men ändå. Matte lackade ur på farbror, i vår flock är det jag som spänner musklerna om det behövs. Jag tror och hoppas att budskapet gick in.
 
Insåg att jag missat manusstopp till cavalierbladet, hade ju lovat att skriva om lydnad i det. Nu blev det ingen lydnad utan en liten artikel med tips på enkel aktiveringsövning, mest i hopp om att kanske få någon som inget gör med hunden att i alla fall göra något. Man ser ju vilken lycka de finner i att använda huvudet. Ingen korrekturläsning hanns med heller, inte bra alls. Nästa gång ska jag ha bättre framförhållning!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0