Huset Elliot

Vi gjorde ett försök att ta upp dem på bordet och fota dem igår. Det gick väl så där. Morris var övergasad och ville helst springa omkring, jag hade fullt sjå att få honom still. Majken var trött och tyckte att det var liite läskigt att vara så där högt upp så hon ville istället inte så gärna stå. Men skam den som ger sig, vi får ta nya tag och kanske pröva att muta med lite leverpastej. Jag vet ju hur det brukar vara med labbevalpar i samma ålder, det är långt ifrån alla som gillar att hamna däruppe på bordet men trägen vinner. Nedan kommer i alla fall några bilder från gårdagskvällen.


Majken vill inte riktigt vara med och lägger tyngden bakåt.


Mindre road Majken.


Morris är inte dum alls, den saken börjar bli klar. Det lutar alltmer åt att han blir kvar här hemma.


Liten Morris, kanske min nye lydnadskompis och Stinas utställningshund?

Försök ignorera att fotografen (dottern) höll kameran snett och att jag har en stor kryddfläck på tröjan. Sådant ska man kanske kolla INNAN man tar bilder...

Morris är den tuffare av de två, jag funderar nästan på om han helt saknar självbevarelsedrift. Idag dammsög jag i köket. Båda stod vid valphagens galler men Majken backade lite när oväsendet drog igång medan Morris istället ställde sig på bakbenen och ville komma ut till oljudet. Efter en kort stund var hon också framme, rädd verkade hon aldrig utan mer fundersam. Det kändes som en ganska sund reaktion på bullret. Väl ute på golvet var båda framme hos den då tysta dammsugaren och kollade in den i omgångar, var och en för sig. Inga kvarvarande rädslor syntes! ;) Brukar göra samma lilla test med labbevalparna och de allra flesta drar iväg när dammsugaren låter. Men alltså inte Morris. Maken tycker att jag ska försöka sälja honom som tjänstehund... ;o)

Majkens absoluta favoritlek är att brottas med mamma Maya borta i biabädden. Hon morrar och är så farlig, så farlig. När brorsan kommer blir det inte lika kul, jag tror helt enkelt att det gör ont då för han biter förbaskat hårt. Maya verkar också tycka bättre om att leka med dottern, de är kanske lite mer samma andas barn.

Om Morris biter hårt i fingrar och sin syster, är syster ganska duktig på att smaka på inredningen. Det stackars gamla pysselbordet är en favorit. Nu inbjuder det säkert till tuggande, halvt nedätet som det är, och Majken tackar inte nej. Hon har också provsmakat på metallen på symaskinsbordet, på biabädden (aja baja!) och lite annat. Men inte så gärna på maten då. Jag vägde dem idag inför avmaskningen och kunde förvånat konstatera att Majken fortfarande är den tyngre av de två, trots att Morris nu ger ett grövre intryck och äter mer av den mat som jag serverar. Men uppenbarligen är lilla fröken en liten jäkel på att tanka i sig grädde när de tillfällena bjuds av mamma Maya! Nu skiljer det inte så mycket, 20-25 gram kanske, men ändå. Strax över 1800 gram väger de nu båda två. Små knubbisar är de!

Fortfarande är jag fascinerad över hur "stora" och färdiga de plötsligt blev. Hade fått uppfattningen att cavaliervalpar skulle vara lugnare och lite senare i utvecklingen är t.ex. labbevalpar. Men de här båda skulle hävda sig bra i vilken labbekull som helst, möjligen skulle de vara lite mindre storleksmässigt (eller kanske rätt mycket mindre). De tar för sig av köksgolvet på samma sätt, de är helt orädda för de andra hundarna, de visar stor nyfikenhet osv. osv. De har olika personligheter men är båda alldeles underbara små bekantskaper.

I eftermiddag ska jag ut i garaget och leta fram kattunneln så får de något nytt att sysselsätta sig med nästa gång de är ute. Den brukar labbarna uppskatta så varför inte de här? Så får de lite träning som agilityhundar också. ;o)