Fem veckor i morgon
Svårt att fatta att småttingarna blir fem veckor i morgon. Sina fyra första veckor i livet gjorde de inte mycket väsen av sig men nu är de som vilka valpar som helst. Den stora skillnaden mot labbevalpar är att de sover längre på morgnarna och är tystare (antagligen för att de är så få, ingen blir störd om man går upp och kissar på natten och det finns gott om plats att göra det på). Annars är det många likheter nu också - samma förtjusning i att riva i tidningspapper, smaka på köksmöbler osv. En stor skillnad är nog att Maya leker mer burdust med sina barn än vad Visa gör, Visa leker inte så jättemycket och när hon gör det sträcker det sig oftast till dragkampslekar. Men Maya lägger ner dem och härjar på, i morse avbröt jag det hela när det kändes välan häftigt för deras koordination. Nu kommer Mayas bästa tid, den saken är klar.
Igår var de ute på köksgolvet en stund och Pigge filmade. Förhoppningsvis kommer det en film ganska snart, jag ska lägga länken här så håll utkik.
Telefonen är helt död när det gäller hanvalpen, det är lite trist. Det bär mig emot att annonsera ut honom i lokaltidningen, jag har inga goda erfarenheter av det. Jag har försökt att använda mig av andra forum men hittills utan resultat. Båda valparna har en mentalitet som är otroligt trevlig, de är orädda, nyfikna, framåt och väldigt sociala. Därtill ser de så här långt väldigt trevliga ut och jag skulle så önska att båda två fick komma ut litegrann, på utställning och kanske också aktiveras i någon form. De borde hålla väl för det. I värsta fall lär väl gossen bli kvar här och alla tankar på fortsatt cavalieruppfödning skrinläggas. Och tja, det är ingen omöjlig tanke, jag gillar hanar bäst och jag trivs med att vara hanhundsägare. Lite opraktiskt dock eftersom planen är att spara en tikvalp från Visas sista kull. Men dyker inte rätt person upp så får det bli så.
Idag på morgonen har de härjat i köket igen och också träffat på de båda nyfikna svarta. Melvin är lite fundersam på de här små liven som så glatt kastar sig över hans tassar med viftande små rumpor, helt obekymrade om att den svarte är en jätte bredvid dem. Visa är väldigt road av dem, nosar och kollar att Maya sköter dem ordentligt. ;) Jag trodde att hon skulle vara helt obrydd men nej, tvärtom, hon skulle nog inte banga för att vara med och pyssla lite. De små har inga hämningar utan tycker att det är jättekul med nya bekantskaper. Majken viftar på lill-rumpan all vaken tid, känns det som. Den lilla svansen går som en propeller. Hon kommer också och tankar lite närhet med jämna mellanrum, hon drar iväg på en repa och så kommer hon viftande för att hälsa och pussas lite innan hon drar iväg igen. Morris drar lite längre och har inte riktigt tid att hålla koll på var jag är. Däremot kommer han när det är dags att sova, då rullar han ihop sig och somnar på fem sekunder medan Majken gärna blir lite rastlös och pipig och försöker hålla sig vaken. Olika personligheter men samma trevliga inställning till livet. Helt enkelt två alldeles ljuvliga små varelser!
Ätandet går sisådär, det är väl den stora skillnaden mot labbarna. Har serverat dem rå köttfärs med äggula (från egna hönor) i helgen. Med labbevalpar är det fara för att fingertopparna ryker om man serverar sådana läckerheter men här, nja. Lite förstrött slickande och visst, lite åkte ner men inte med någon glupande aptit. Maya är nöjd, det är hon som får alla resterna. Nåväl, två mål om dagen försöker jag servera dem nu och vi gör framsteg, de har faktiskt ätit kulor ur skålen nu och inte ur handen. Morris är bäst på att äta, Majken blir lätt distraherad och måste kolla in något trots att maten serveras i hagen. Ingen av dem kan väl klassas som storätare dock.
Maya har i helgen också lämnat dem under natten för att sova med Stina. Klockan sex klev hon upp för att ge dem mat, vilket innebar att jag också fick gå upp då för att försöka hinna servera valpmat innan och för att sedan släppa in Maya till dem. Så här långt sköter hon dem fantastiskt, jag är nyfiken på om hon ska sköta avvänjningen själv också och visa att det räcker eller om jag måste styra det mer. Mina labbar är ganska dåliga på det, det vore ju fascinerande om en liten cavaliertik skulle besitta mer instinkter. Men med Maya är väl inget förvånande egentligen, det bor mycket hund i den lilla kroppen.
Igår var de ute på köksgolvet en stund och Pigge filmade. Förhoppningsvis kommer det en film ganska snart, jag ska lägga länken här så håll utkik.
Telefonen är helt död när det gäller hanvalpen, det är lite trist. Det bär mig emot att annonsera ut honom i lokaltidningen, jag har inga goda erfarenheter av det. Jag har försökt att använda mig av andra forum men hittills utan resultat. Båda valparna har en mentalitet som är otroligt trevlig, de är orädda, nyfikna, framåt och väldigt sociala. Därtill ser de så här långt väldigt trevliga ut och jag skulle så önska att båda två fick komma ut litegrann, på utställning och kanske också aktiveras i någon form. De borde hålla väl för det. I värsta fall lär väl gossen bli kvar här och alla tankar på fortsatt cavalieruppfödning skrinläggas. Och tja, det är ingen omöjlig tanke, jag gillar hanar bäst och jag trivs med att vara hanhundsägare. Lite opraktiskt dock eftersom planen är att spara en tikvalp från Visas sista kull. Men dyker inte rätt person upp så får det bli så.
Idag på morgonen har de härjat i köket igen och också träffat på de båda nyfikna svarta. Melvin är lite fundersam på de här små liven som så glatt kastar sig över hans tassar med viftande små rumpor, helt obekymrade om att den svarte är en jätte bredvid dem. Visa är väldigt road av dem, nosar och kollar att Maya sköter dem ordentligt. ;) Jag trodde att hon skulle vara helt obrydd men nej, tvärtom, hon skulle nog inte banga för att vara med och pyssla lite. De små har inga hämningar utan tycker att det är jättekul med nya bekantskaper. Majken viftar på lill-rumpan all vaken tid, känns det som. Den lilla svansen går som en propeller. Hon kommer också och tankar lite närhet med jämna mellanrum, hon drar iväg på en repa och så kommer hon viftande för att hälsa och pussas lite innan hon drar iväg igen. Morris drar lite längre och har inte riktigt tid att hålla koll på var jag är. Däremot kommer han när det är dags att sova, då rullar han ihop sig och somnar på fem sekunder medan Majken gärna blir lite rastlös och pipig och försöker hålla sig vaken. Olika personligheter men samma trevliga inställning till livet. Helt enkelt två alldeles ljuvliga små varelser!
Ätandet går sisådär, det är väl den stora skillnaden mot labbarna. Har serverat dem rå köttfärs med äggula (från egna hönor) i helgen. Med labbevalpar är det fara för att fingertopparna ryker om man serverar sådana läckerheter men här, nja. Lite förstrött slickande och visst, lite åkte ner men inte med någon glupande aptit. Maya är nöjd, det är hon som får alla resterna. Nåväl, två mål om dagen försöker jag servera dem nu och vi gör framsteg, de har faktiskt ätit kulor ur skålen nu och inte ur handen. Morris är bäst på att äta, Majken blir lätt distraherad och måste kolla in något trots att maten serveras i hagen. Ingen av dem kan väl klassas som storätare dock.
Maya har i helgen också lämnat dem under natten för att sova med Stina. Klockan sex klev hon upp för att ge dem mat, vilket innebar att jag också fick gå upp då för att försöka hinna servera valpmat innan och för att sedan släppa in Maya till dem. Så här långt sköter hon dem fantastiskt, jag är nyfiken på om hon ska sköta avvänjningen själv också och visa att det räcker eller om jag måste styra det mer. Mina labbar är ganska dåliga på det, det vore ju fascinerande om en liten cavaliertik skulle besitta mer instinkter. Men med Maya är väl inget förvånande egentligen, det bor mycket hund i den lilla kroppen.
Kommentarer
Trackback
