Biabädden

Småttingarna har bestämt sig för att storhundarnas biabädd (den som vi alldeles nyss fick från Inger) är deras favorittillhåll. Den är också deras tjyvgömma, när kvällen kommer kan man hitta alla deras leksaker prydligt ihopsamlade där. Biabäddar är fantastiska saker, de fungerar också som någon form av arenor där brottningsmatcher och allmänt käbbel kan äga rum. I eftermiddag bestämde sig exempelvis Majken och Maya för att gå till samlad attack mot den lille bråkstaken Morris i biabädden. Man ser att det gör ont när de små biter varandra nu. Eller inte ser - man HÖR!


Majken funderar på om ryktet är sant, kan man kanske också sova i biabädden?

I eftermiddag lyckades Majken också ta sig ur valphagen alldeles på egen hand när grinden var öppen. Morris ville inte vara sämre så nu måste grinden till hagen vara stängd om de ska vara på insidan. Ingen ska säga att cavaliervalpar är korkade!

Eftermiddagsmålet åt båda två med ganska god aptit idag direkt ur tallriken (OK, lite ur handen också). Kvällsmålet gick väl lite sämre. Vi jobbar på med fyra mål nu och så får de slurpa från mamma efteråt. Tycker kanske att mamma kunde bjuda på lite mindre slurpande men hon verkar inte alls ha några sådana tankar, tvärtom.

Jag måste erkänna det - jag är barnsligt glad i de här småttingarna! De går rakt in i hjärtat på något vis med sin leksakslika uppsyn. Maken påstår att jag är barnsligt glad i alla valpar som föds här i huset och förmodligen har han rätt, han känner mig bättre än vad jag gör själv många gånger. Men det är något rörande över de här små, förmodligen också för att det är första gången vi har cavaliervalpar. Få se om det blir några fler gånger, jag är inte helt säker men har ju ändrat mig förr.

Jag brukar inte ägna mig åt politiska kommentarer men nu bara måste jag. Vad är det för ett svin man har plockat fram till partiledare inom S? Inte bara det att han har tillförskansat sig dubbla bostadsbidrag och tydligen även bilersättning. Om man har en månadslön på 144 000 kr, behöver man överhuvudtaget något bidrag då? Var är moralen och solidatiteten i ett sådant beteende?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0