Huset Elliot

Visa firar ju då med att närma sig höglöp. Melvin håller noga koll på läget nu, checkar av morsan lite nu och då för att inte missa chansen. På promenaderna är han helst lååångt fram för att hålla koll så att ingen annan närmar sig hans flock. Samtidigt lullar Visa helst på lååångt bak för att nosa, fundera på om hon ska lämna visitkort eller om det finns något man kan äta när inte matte ser. Morris och jag är någonstans i mitten och försöker samla ihop flocken. Lill-killen vill ju gärna hänga med den coole store killen och springer så fort de små benen bär för att hänga med. Matten brukar ledsna och påminna den svarte om att man faktiskt ska hålla koll på matten också och inte gå promenaden på egen hand. Men minnet där är kort just nu.

Den lille trefärgade är en underbar liten varelse. Visserligen ganska pigg på att tugga på saker, igår fick vi lyfta ut hundsängen på ben efter att han börjat göra åverkan på väven. De är vassa, de där små pliggarna! Jag försöker erbjuda ben men de är inte alls lika roliga som skor eller textilier. Med annat är han annars väldigt läraktig, nu börjar han förstå innebörden av sitt-stanna vid matskålen och han kan också lägga sig på kommando (från sittande). Han har prövat om det räcker med att bara gå ner med armbågarna för att få belöningen lite snabbare men när inte det fungerade, följde resten av kroppen med. Inkallningarna går också över förväntan, han kommer skuttande i en faslig fart för att få beröm och belöning. Han är otroligt alert och väldigt lättlärd, det känns spännande detta.

På tisdag ska jag ta progesteronprov på Visa. Är inställd på att kanske få åka samma dag, hade hoppats på nästa helg men tror inte att det dröjer så länge. Alltid lika spännande detta när det drar ihop sig. Måtte allt gå väl och måtte det bli valpar, jag vill så gärna få en sista kull på min prinsessa. Håll tummarna!