Huset Elliot

Så här på måndagsförmiddagen kan man konstatera att det inte blev så mycket tränat i helgen som jag hade hoppats, nämligen ingenting. :( Det blev en helg i förvirringens tecken.

Lille killen opererades i fredags kväll och skulle få komma hem på lördag förmiddag. Det var dess bättre ingen skada i själva leden utan en knäskål som fått sig en smäll och hamnat förskjutet och för nära benet (alltså inte ur led). Denna skulle då centreras, man behövde inte gå in i själva leden utan operationen var liten och killen skulle bli pigg ganska på direkten. Allt lät bra. Men på lördag förmiddag var jourhavande veterinär helt oförstående och lille killen fick inte komma hem förrän på söndag förmiddag. Nu är han hemma men så vidare värst pigg kan jag väl inte tycka att han är utan han är ganska olycklig och lättstressad. Han är ju lite sådan till sin läggning, så jag hoppas att han bara känner sig allmänt olustig. Han äter bra och han belastar benet, det känns som goda tecken.

Turerna hann bli många innan man hittade felet också. Först pratades det om patella luxation men det hade han inte, båda lederna var fasta. Då misstänkte man rygg eller höfter, det var röntgen av dessa som avslöjade smällen mot knäet. Så på plussidan får man väl säga att vi nu vet att han har fina höfter och att ryggen är OK. Nu får vi bara hålla tummarna för att den lille killen läker ihop fort och får vara pigg igen. Han kräver passning hela tiden, han vägrar i sten att bli lämnad så när Stina gick till skolan fick jag ta över. Punktmarkering har fått en ny innebörd...

Ludde tränade fotboll i Boden igår så jag hade med mig Maya och Melvin och gick en riktig långrunda. Följde Bodträsket, där Melvin gick lös vid min sida förbi öppet vatten med flera andfåglar i. Lite sugen var han men inte mer än att han kunde gå avslappnad vid sidan. Maya var dock allt annat än avslappnad och kunde inte släppa fåglarna med blicken så där fanns inga tankar på att ha henne okopplad. Men killen är duktig på att lyssna även i nya miljöer. Vi jobbar också på att hålla kontakt fastän det finns främmande hundar i närheten och jag tycker att det går framåt. Han har ju blivit mer social med folk, på gott och ont. Förr var han skeptisk till främmande karlar men nu är han tämligen förtjust i de flesta människor och vill gärna kolla och hälsa. Det gäller för matte att balansera det, inte neja så att han får tillbaka känslan av att man inte får hälsa och att de är otäcka, men heller inte låta honom springa och svansa runt allt och alla. Det är bra med fotbollsträningarna, mycket störning för liten labbekille som han får träna på att inte bry sig om. Det går framåt.

I fredags kläcktes det sju islandskycklingar här och igår flyttade de till sina större syskon i Jokkmokk. Bedårande söta, så klart. Tyvärr hann jag inte fota dem i den allmänna villervallan. Nu väntar jag på en låda med isbarägg (isbar är en hönsras som lägger blågröna ägg) som jag ska kläcka för eget bruk tillsammans med några islandsägg. Sedan lägger vi ner den verksamheten för i år.

Valborg firade vi med bästa vännerna. Det är en lite speciell dag här i huset, nämligen vår bröllopsdag. Åren går fort när man har roligt.

På onsdag har jag tid för kontroll av Visas mage. Den både förbryllar och oroar mig, den där knölen känns illavarslande. Jag har skräck för knölar och hoppas att det ska vara en snäll variant. Min egen teori är ett bråck på livmodern och frågan är i så fall vad man gör åt sådant. Helt kul känns det inte. Håll tummarna för mig och mina fyrbenta vänner!