Illbattingen

Så här ser han ut, illbattingen:
Han blev tre månader igår och det firade han med att vara särdeles odygdig. Kakelugnen och köksluckan bär spår av hans framfart. Matten for efter och penslade med ättiksprit, killen prövade och nös men efter en stund hade det antingen dunstat eller killen vant sig för då var han där igen. I morse hade han tuggat ett hål i den fina biabädden som vi fick från Inger. Nu är valphagen intagen, eller isoleringscellen som tonårssonen har döpt den till. Den lille är inte längre betrodd att härja fritt i köket utan uppsyn. Visa är ju utsedd till att vara valpvakt men hon är mer intresserad av att sno den lilles ben än av att agera lektant.
Melvin sänkte sig till att leka lite med den lille igår. Jag har gjort ett rep av trasiga strumpor och den svarte prinsen kunde nådigt tänka sig att hålla i den ena ändan och gå runt med en ettrig Morris hängande i den andra. Ingen riktigt helhjärtad insats men i alla fall ett klart framsteg. Den lille var nöjd och glad.
Även om han är ett litet illbattabarn, är han också förtjusande charmig och otroligt lättlärd. Han älskar att träna och gillar både godis och bus som belöning. Vi har en illgrön kongkanin som belöningsleksak och den gillar han skarpt. Har inlett projektet "stå" nu, ska vi någon gång ge oss ut på utställning framöver så är det knappast bra att bara kunna sitt och ligg. Han pendlar mellan de båda lägena när han vill få godis, i hopp om att det ska ge utdelning. Så nu introducerar vi stå. I värsta fall får jag väl leja familjens proffshandler så antar jag att problemet är löst. Kan förresten passa på att slå ett slag för hennes matblogg här: matlastina.bloggo.nu
Både recept och foton är hennes egna. Hon är duktig, den lilla! Ibland faller äpplet ganska långt ändå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0