Gott slut alla vänner!
Vill önska alla mina vänner som kikar in här ett riktigt gott slut och allt gott under det nya året! För egen del hoppas jag på ett nytt hjärtintyg utan anmärkning för Idefix i nästa vecka, en smidig valpning för Visa, ett lagom stort gäng friska och trevliga labradorvalpar och lite meriter för både de egna hundarna och uppfödningen under 2012. Det ska bli spännande att följa bokstavsbarnens fortsatta framfart, de hann ju börja bra under det här året. Ja, alla andras framfart också, förstås, men i Visas första kull är det inte samma fart på ägarna som i den andra. Det är alltid lite extra kul när man får en hel kull med tävlingssugna förare. De är duktiga, bokstavsbarnen och deras ägare!
Dagen innan hade vi besök av syster Majken. Oj, så söt hon är och vilken liten kavat dam! I tio sekunder var kanske lite avvaktande men sedan var det full fart och det syntes tydligt att hon kände igen sig. Brorsan Morris kände förstås inte alls igen henne längre utan blev närmast chockad av virvelvinden som tog över hans kök. Inte blev det väl direkt bättre av att han var trött efter ett besök på Djurmagasinet, han behöver hela kvällen för att återhämta sig efter pärsen sedan. Men mamma Maya tyckte att det var lattjo lajban med dottern och lekte glatt. För henne kommer nog det bästa med valparna nu, nya lekkkompisar med lika mycket spring i benen som hon själv. Maya är ju lite av en självmotionerande hund, som kan springa runt, runt i åttor fast man själv står alldeles stilla.
Vill också gratulera Vigdis som ånyo vinner poängligan med Vimsa. Vigdis ska ha en stor eloge för allt arbete hon lägger ner på sina hundar och för att hon tappert försöker visa att duallabbar minsann kan, de också. I år blev de på nytt orättvist bedömda, Vimsa gjorde en stark prestation i öppen klass jaktprov men dras ett snäpp i prislistan för att hon använder sin näsa för väl och därmed inte täcker hela fältet. Det är ohyggligt orättvist och jag blir arg bara jag tänker på det. Nu anar jag att det inte kommer att bli så mycket mer starter för Vimsa under 2012, hon har trots allt passerat sju års ålder nu och dottern Agnes står redo att ta vid. Jag är otroligt stolt över min Vi-kull och extra stolt över Vigdis och Vimsa, som blev min första exporthund och som sannerligen har hållit fanan högt. Att jag dessutom fick en av mina allra bästa vänner i Vigdis gör inte saken sämre. Tack Vigdis! Men nästa år får ni se upp, då kommer svenskarna... ;o)
Nu har husets cavaliernestor Idefix hunnit fylla sju år och det är snart dags för hjärtkoll. Vi håller alla tummar och tår för att han ska passera nålsögat denna gång också, det skulle vara en så underbar start på det nya året. Två av hans barn har debuterat i juniorklass utställning i år, Tizitas Arctic Angel och Apricots Ladybird, och båda har fått CK. Det gläder oss förstås men minst lika glada är vi över att alla avkommor som hittills hälsokollats har klarat sig utan anmärkning, både avseende knän och ögon. Inte många har åldern inne för hjärtkoll än men en är kollad utan anmärkning. Det är vi både glada och stolta över.
Lille Morris fick avsluta det gamla året med en vända in till centrala Luleå. Visserligen den nedre delen med mindre rusch men i alla fall. Han tyckte att det var skoj, svansen gick som en propeller och han var väldigt sugen på att hälsa på alla förbipasserande och att sticka in nosen i varenda affär vi passerade. Bilresan in var däremot inte skoj, det måste vi jobba mer på. Det gick så bra i början, jag funderar på om den dåliga plogningen kan ha ett finger med i spelet. Det blir betydligt mer vibrationer i bilen nu än då det var bara vägar. Nåväl, igår fick han äta torkad kycklinglever i mattes knä i framsätet, allt för att ge positiva minnesbilder till killen. Vi får också göra fler liknande turer så att han minns att bilresan leder till skojiga mål.
Dagen innan hade vi besök av syster Majken. Oj, så söt hon är och vilken liten kavat dam! I tio sekunder var kanske lite avvaktande men sedan var det full fart och det syntes tydligt att hon kände igen sig. Brorsan Morris kände förstås inte alls igen henne längre utan blev närmast chockad av virvelvinden som tog över hans kök. Inte blev det väl direkt bättre av att han var trött efter ett besök på Djurmagasinet, han behöver hela kvällen för att återhämta sig efter pärsen sedan. Men mamma Maya tyckte att det var lattjo lajban med dottern och lekte glatt. För henne kommer nog det bästa med valparna nu, nya lekkkompisar med lika mycket spring i benen som hon själv. Maya är ju lite av en självmotionerande hund, som kan springa runt, runt i åttor fast man själv står alldeles stilla.
Lite bilder på både Majken och Morris kommer här:
Sötnosen Majken
Morris tränar på att stå inför sommarens utställningar.
Morris, nästan otäckt lik mamma Maya i uttrycket.
Jag ser förstås också fram emot utvecklingen av dessa båda små, både hälsomässigt men även vad gäller eventuella meriter. Jag hoppas att de ska fortsätta utvecklas lika lovande som de har börjat och behålla sin härliga aptit på livet. Mest av alls hoppas jag förstås att de ska få vara lyckopiller i sina familjer under många, många år framöver.
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Naw då, vad han är jättesöt!! Puss på honom!
Postat av: Katarina
Önskar er detsamma och hoppas även att alla dina önskningar slår in! : )
Trackback
