Huset Elliot

Jag måste bara berätta om Idefix senaste bravader. Han ÄR en fantastisk liten hund!

När vi var borta så bodde han och Maya hos våra grannar. Han var lite orolig första kvällen men var sedan helt som vanligt, åt, sov, busade och kelade. Gick fint i kopplet på promenaderna för det mesta och lyssnade när de sade åt honom. Allt var frid och fröjd. Så kom den sista dagen, samma dag som vi skulle komma hem. Plötsligt är hunden som förryckt! På promenaden vill han bara in på vår gård, de får släpa förbi honom. När de så småningom vänder och går hemåt, drar han som en liten iller i snöret. De stannar och pratar med honom, något som fungerat bra alla de andra dagarna. Men den här dagen hjälper det inte, han fortsätter dra och efter säkert tio försök så ger de upp. Samma sak igen när de passerar vår gård, han ska hem. Väl inne så sitter han framför dörren och stirrar som om han väntar på någon.

Nu vet jag ju att hundar saknar tidsuppfattning, jag vet att de inte kan läsa eller räkna och jag vet att de inte förstår innebörden av vad man säger utan allt är signaler. Men något måste ju ha tryckt på en knapp inne i hans lilla huvud och väckt bilden av den älskade matten igen. Efter ÅTTA dagar!!! Är inte det otroligt???


Idefix, den absolut smartaste och märkligaste hund jag någonsin har träffat på. Vår prins!

Valplådan är i ordning nu och placerad bredvid min säng. Jag haed tänkt snickra något, labbarns låda är ju på tok för stor. Men så kom jag på att jag har flera olika hundsängar i plast som jag inte längre använder. Där fanns en som var helt perfekt, med lite högre rakare kanter och så ett lägre insteg. Där har jag nu bäddat i ordning med lakan med små nallar på om hon vill bädda och riva. Vi invgide den igår kväll, Maya låg där snällt en stund men så satte hon sig upp och tittade på mig med en frågande blick. "Va, menar du att jag ska ligga här hela natten medan du ligger i sängen? Aldrig!" Och så kom hon studsande upp i sängen med tjockmagen innan jag hann blinka, samma hund som får lyftas över den låga fallna trädstammen i skogen! Nu har jag ju INTE tänkt mig att hon ska valpa i min säng utan jag får fortsätta kampanja för valplådan. Hon gick faktiskt och lade sig där en stund i morse så helt fel kan den ju inte vara. Funderar på att sätta fast ett lakan i ena hörnet också så att det blir som en liten grotta. Det kanske kan övertala fröken...

Sjöfågelpremiär igår, hussen var otroligt upprymd och gick upp före f-n. Visa var den utvalda eftersom Melvin behöver vila sitt framben lite till. Hon hade varit het, rapporterade hussen, fotgåendet hade till en början uppvisat klara brister. Nu tycker jag ju lite att hussen får skylla sig själv, två dagar innan jakten går han ut och tränar linjetag som enda övning. Visa är inte dum, hon vet vad som är på g när bössan kommer fram. Hade jag varit hussen hade jag börjat några månader innan, hängt bössan över axeln och tränat fotgående i ostigad terräng. Linjetagen sitter tillräckligt för hussens behov, det är värre med förväntningarna på husse och bössan. Nu var det ganska lite fågel i älven så det blev 5 1/2 timmars fotgående och passiv väntan och bara något enstaka linjetag, så med facit i hand var det en rätt perfekt träning för lilla tanten. Men hela dagen igår var hon i husses hälar. Livet är allt lite orättvist, här går man hela året och tragglar med dem och så behöver husse bara vifta lite med bössan så är matten glömd! ;o)