Hemma från minisemester
Vi har varit iväg till Björkliden i några dagar tillsammans med svärföräldrar och svåger med familj. Hela vår familj rymdes inte i en bil, sonen med flickvän fick ta tåget upp. Så går det när man är en stor familj! Nåväl, det gick bra, så när som på att tåget ersattes med buss på hemvägen. SJ förnekar sig aldrig! Vi lärde oss också än en gång att det går att få in ganska mycket i en liten Toyota Yaris - fyra personer, två hundar och en hel massa packning!
Vädret har varit sagolikt hela tiden. Utsikten från stugans altan var underbar, vi såg rakt ut på Torneträsk och till höger syntes Lapporten. Magiskt vackert! Småhundarna har varit fantastiska, de har knatat på och verkligen njutit av att alla har varit ute hela dagarna. Maya har spårat lämlar med stor energi, tack och lov har hon inga sett för då undrar jag hur det hade gått för lämlarna. Kom att tänka på en jaktprovskritik när vi gick där på fjället - "använder sin näsa väl". Det stämmer verkligen in på henne! Inte hade hon tid att stanna heller, då fick vi lyssna till cavalierens klagan. Så många dofter och så menar de att man ska sitta stilla och fika!
Stina med sina småhundar. Till vänster en aningen speedad Maya.
Idefix har varit lite coolare, njutit av promenaderna, snosat på marken men inte lika hysteriskt som Majsan. Understundom har han tagit sig ett svalkande bad, han har blivit en riktig simmarkung nu under rehabiliteringen efter sin knäskada. Knäet har också hållit hur bra som helst, glädjande nog.
Idefix har nyss kommit upp från fjällsjön men tittar längtansfullt tillbaka.
Mindre glädjande är dock att min svarte prins är ordentligt halt på sitt framben, naturligtvis det som har en anmärkning. Detta är första gången han haltar och det ger förstås en smärtsam påminnelse om att han faktiskt har ett armbågsfel. Där sprack alla mina drömmar om en omröntgen denna eller nästa vecka, nu är det inte längre någon idé att hoppas på att han ska vara bättre än vad den första bilden visade. Istället gäller nu korta koppelpromenader, Metacam och hårt hållna tummar för att gossen ska bli bättre. Idag har han varit tämligen rörelseovillig, det gör ont i mammahjärtat att se sin gosse så stillsam för det hör sannerligen inte till vanligheterna. Höstens ev. tävlande känns i nuläget osäkert, vi får se hur han håller när vi trappar ner Metacamet. Kanske får vi satsa mer på spårträning istället och så hoppas jag innerligt att han ska kunna jaga lite med husse som det var planerat.
Hältan sätter också lite käppar i hjulet inför Englandsresan om två veckor. Tanken var att Melvin skulle bo med sin lillasyster, men som läget är nu skulle han förmodligen må bättre av att få vara ensamhund den veckan, bus och lek är nog inte det bästa utan snarare koppelpromenader. Om någon för mig känd person vill pyssla om en helt underbar labbekille under en vecka så hör gärna av dig.
En som var glad över att få komma hem från pensionatet var katten Pysen. Oj, vad han har pratat denna dag! Han har gått med på promenad, högljutt jamande. Ena stunden vill han ut och spana över omgivningarna, men i nästa stund ska han in och umgås. Och vilka ljudresurser det djuret besitter! Han har mycket att berätta från de här dagarna, förhoppningsvis har han dock hunnit med det idag så att vi kan få en lite tystare dag i morgon...
Vädret har varit sagolikt hela tiden. Utsikten från stugans altan var underbar, vi såg rakt ut på Torneträsk och till höger syntes Lapporten. Magiskt vackert! Småhundarna har varit fantastiska, de har knatat på och verkligen njutit av att alla har varit ute hela dagarna. Maya har spårat lämlar med stor energi, tack och lov har hon inga sett för då undrar jag hur det hade gått för lämlarna. Kom att tänka på en jaktprovskritik när vi gick där på fjället - "använder sin näsa väl". Det stämmer verkligen in på henne! Inte hade hon tid att stanna heller, då fick vi lyssna till cavalierens klagan. Så många dofter och så menar de att man ska sitta stilla och fika!
Stina med sina småhundar. Till vänster en aningen speedad Maya.
Idefix har varit lite coolare, njutit av promenaderna, snosat på marken men inte lika hysteriskt som Majsan. Understundom har han tagit sig ett svalkande bad, han har blivit en riktig simmarkung nu under rehabiliteringen efter sin knäskada. Knäet har också hållit hur bra som helst, glädjande nog.
Idefix har nyss kommit upp från fjällsjön men tittar längtansfullt tillbaka.
Mindre glädjande är dock att min svarte prins är ordentligt halt på sitt framben, naturligtvis det som har en anmärkning. Detta är första gången han haltar och det ger förstås en smärtsam påminnelse om att han faktiskt har ett armbågsfel. Där sprack alla mina drömmar om en omröntgen denna eller nästa vecka, nu är det inte längre någon idé att hoppas på att han ska vara bättre än vad den första bilden visade. Istället gäller nu korta koppelpromenader, Metacam och hårt hållna tummar för att gossen ska bli bättre. Idag har han varit tämligen rörelseovillig, det gör ont i mammahjärtat att se sin gosse så stillsam för det hör sannerligen inte till vanligheterna. Höstens ev. tävlande känns i nuläget osäkert, vi får se hur han håller när vi trappar ner Metacamet. Kanske får vi satsa mer på spårträning istället och så hoppas jag innerligt att han ska kunna jaga lite med husse som det var planerat.
Hältan sätter också lite käppar i hjulet inför Englandsresan om två veckor. Tanken var att Melvin skulle bo med sin lillasyster, men som läget är nu skulle han förmodligen må bättre av att få vara ensamhund den veckan, bus och lek är nog inte det bästa utan snarare koppelpromenader. Om någon för mig känd person vill pyssla om en helt underbar labbekille under en vecka så hör gärna av dig.
En som var glad över att få komma hem från pensionatet var katten Pysen. Oj, vad han har pratat denna dag! Han har gått med på promenad, högljutt jamande. Ena stunden vill han ut och spana över omgivningarna, men i nästa stund ska han in och umgås. Och vilka ljudresurser det djuret besitter! Han har mycket att berätta från de här dagarna, förhoppningsvis har han dock hunnit med det idag så att vi kan få en lite tystare dag i morgon...
Kommentarer
Trackback
