Det närmar sig!

Nu har jag förhoppningsvis hittat en kille till Zäta! Lite hälsotester kvarstår innan jag kan avslöja något, men om allt nu går min väg så tror jag att detta kan bli riktigt, riktigt spännande och mycket att jobba med, precis som den förra kullen. Ni får hålla tummarna i några veckor nu innan jag avslöjar mer!

Just som jag lämnat in mitt storjobb, ramlade det in ett litet 2-dagarsjobb i mailboxen. Och Marie som tänkt vara ledig, blev snål och tackade ja. Så nu sitter jag här framför datorn igen... Men helgen ska vara fri, på söndag ska jag jaktträna med valpköpare och det ska bli så himla skoj. Hoppas att vi nu får lagom med väder.

Maya är på väg ur löpet, alla fem hundarna (och katten...) var med på förmiddagsrundan. Idefix var kolugn då men har varit spattig senare idag, det är som förra gången, de har lite svårt att släppa tanken på bruden. Kanske är hon inte helt färdig än, men det syns på henne att hon är lite fundersam på hur hon ska bemöta deras intresse.
Ikväll har jag varit en bussig mamma och kollat in vilka som gick vidare i melodifestivalen. Inte Sverige, Ludde o Stina lär bli besvikna. Jag är inte förvånad, ju mer jag hör låten på radio, desto tristare och mer opersonlig tycker jag att den blir. Bara att inse att resten av Europa inte har sett Anna på svenska Idol. Nu grämer jag mig inte ett dugg, jag är glad att det inte finns en enda anledning att se Eurovision i helgen! :)

Melvin känns lite slamsig och ofokuserad just nu, han ger ett ganska splittrat och lite stressat intryck. Jag anar att det inte gör saken bättre att han har delat hus med en höglöptik den sista tiden. Nåväl, den kommande veckan lär väl visa vad som är Melvin och vad som är hormoner, när nu löplukten sakta börjar avta. Gårdagens linjetagsövningar under promenaden var ingen hit, tidvis löste han dem bra men understundom var han väldigt ofokuserad. Visa jobbade bra men det var ju en baggis för henne. Tutan fick också ta några och sprang på bra ut men lufsade in. Hennes blick när hon insåg att det inte vankades godis som belöning var nästan obetalbar! Tutan gör inte mycket gratis nu! Att matte kastade en grej istället åt henne, var ingen höjdare. Jag är ganska säker på att hennes katarakt har påverkat synfältet, i alla fall åt sidorna, hon går på dunsen när jag kastar något. Det gör det ju omöjligt att hjälpa henne med tecken också, hon ser inte åt vilket håll jag pekar... Nåväl, det var länge sedan Tutan slutade anstränga sig under träning. Hon gillar övningar som ger snabb belöning för liten insats. Belöning som kan ätas. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0