Huset Elliot

Jag har levt i drygt 44 år nu och aldrig blivit getingstucken. Hade tänkt klara mig en livstid men ikväll tog det stopp. Dubbelt upp till och med. Lite snopet.

Hela dagen har jag städat, diskat och grejat på. Som "belöning" skulle jag på jaktträning ikväll tillsammans med några trevliga och glada tjejer i Boden. Packade in Melvin och Visa i bilen och drog iväg. Planen var att agera funkis med Melvin, lägga ut vattendirre åt de andra och köra lite egna små övningar för Melvin när han sett andra hundar jobba, med förhoppning att få honom att tänka att hans jobb kommer bakåt, så han behöver inte hetsa upp sig så mycket över det som händer framåt.

Sagt och gjort. Vi larvade över myren, lade ut dirigeringen och gick sedan upp i skogen för att lägga ut ett eget motiverat linjetag. Tillbaka för att flytta undan vilt- och dummyväskan lite. Då känner jag något som sticker till på tummen. Det gör förb... ont, jag kollar och - där sitter en geting! Inget hade jag gjort mot den, ändå stack den för fullt. Jag blev så paff så jag tittade på den och tänkte "så här känns det att bli getingstucken!". Viftade bort den och gick några steg när jag kände hur det sved till i rumpan - en ny geting. Då går det upp ett ljus - jordgetingar! Gissa om vi sprang, Melvin och jag! Nytt rekord över myren tror jag, jag var knallröd och svettig när jag kom över på andra sidan. Med en mor som är hyperallergisk mot getingar, kändes det inte helt lysande att vara ute i busken så jag begav mig hemåt. Lite snöpligt, minst sagt. Dummyn blev kvar, så om någon tränar vid Aldersjön och hunden kommer in med en vit dummy med nr 13 (symboliskt?) på så är den min.