Lydnadsdebuten...
... med Melvin är avklarad. Inte mycket att säga om den annat än att jag är sjukt nöjd med gossen. Vi skramlade ihop 181 poäng och det räckte till seger bland 12 ekipage. Tio på platsen, 9 på tandvisning (han hälsade på domaren först), 8 på linförighet (han var lite ofokuserad och så tränger han lite, den lille skurken!), 10 på läggande under gång (Melvins paradnummer, men ibland landar han framför matte, dock inte ikväll), 9.5 på inkallningen (han dunsade som vanligt i mina knäskålar när han vände runt men vilken fart!), 9.5 på ställande (lite tramp när jag gick tillbaka, vi är inte riktigt klara med avslutet), 7 på apportering (här trodde jag på en stensäker 10:a men det visade sig att han rullar andras apportbockar i munnen, dock inte sin egen) och så 8 på hoppet (han kastade sig handlöst iväg och tog i med ena bakbenet). På helheten fick vi 10. Han var underbar, lite väl alert på platsen men så himla kul att köra. Det är fullt ös med den gossen! Nu ska vi jobba på med platsliggningen, han måste vara lugnare där innan vi går upp i 2:an. Men skoj att han höll ihop så bra, min lille prins!
När vi hade kört fick han vara med mig ute på klubben i Piteå för att vänja sig och kanske koppla av lite. Just avkoppling är väl inte hans starka sida... Han är ju Killen med Kollen och var kvällens självutnämnde lekledare. Det finns ingen elakt i den hunden och han tror att alla är som han, så han har försökt leka igång de flesta, från små papillonvalpar till stora schäferkillar. Partytricket fingerkrok har han kört med både Mats, Danne och Carina, tack för att ni stod ut med gossens energi. Några fick sig en slick i örat också i förbifarten, Melvin gillar ju de flesta.
Det fåniga med alltihop är att jag har varit sjukt nervös i dagar innan denna tävling. Det är alltid lite jobbigt när man ska tävla en ny hund första gången och nu var det värre än någonsin, jag mådde nästan illa på förmiddagen. Gick ut och körde lite med Melvin för att lugna sig men han fungerade inte alls. Då insåg jag att det var för att jag var nervös och spänd, då trodde han att jag var arg eller konstig så han kom inte med mig på fritt följ. Alltså fick matte sluta vara nervös!
En som nästan var lite sur när vi åkte hem var Visa. Hon fick följa med i bilen och trodde nog att det var hon som skulle tävla, för hon var helt i gasen när vi kom fram och kunde knappt vänta på att jag öppnade grinden. Men detta var inte hennes kväll och hon var ganska tydlig med vad hon tyckte om det... Nu ska jag träna lite ruta till med henne och så hoppas jag att hon inte börjar löpa. Går det som jag tänkt så drar jag till Gällivare med henne nästa helg, och då SKA vi ta den där förbaskade lydnadstvåan!
Min nylagade Nokia hade jag med mig ikväll, med laddat batteri och nytt simkort. Jag hann ringa två samtal, under det tredje så dog eländestelefonen. Och kunde Marie sin nya PIN-kod? Nej... Nu ikväll har jag pratat med Vigdis. Efter att telefonen dött tre gånger så gav vi upp. På måndag är det jag som åker tillbaka med the phone from hell och säger att jag har fått nog. Men OK, det är som Pigge säger, den har blivit bättre. Nu lägger den av hela tiden, förut var det bara ibland. Men nu kan jag verkligen lita på att den inte fungerar överhuvudtaget!
När vi hade kört fick han vara med mig ute på klubben i Piteå för att vänja sig och kanske koppla av lite. Just avkoppling är väl inte hans starka sida... Han är ju Killen med Kollen och var kvällens självutnämnde lekledare. Det finns ingen elakt i den hunden och han tror att alla är som han, så han har försökt leka igång de flesta, från små papillonvalpar till stora schäferkillar. Partytricket fingerkrok har han kört med både Mats, Danne och Carina, tack för att ni stod ut med gossens energi. Några fick sig en slick i örat också i förbifarten, Melvin gillar ju de flesta.
Det fåniga med alltihop är att jag har varit sjukt nervös i dagar innan denna tävling. Det är alltid lite jobbigt när man ska tävla en ny hund första gången och nu var det värre än någonsin, jag mådde nästan illa på förmiddagen. Gick ut och körde lite med Melvin för att lugna sig men han fungerade inte alls. Då insåg jag att det var för att jag var nervös och spänd, då trodde han att jag var arg eller konstig så han kom inte med mig på fritt följ. Alltså fick matte sluta vara nervös!
En som nästan var lite sur när vi åkte hem var Visa. Hon fick följa med i bilen och trodde nog att det var hon som skulle tävla, för hon var helt i gasen när vi kom fram och kunde knappt vänta på att jag öppnade grinden. Men detta var inte hennes kväll och hon var ganska tydlig med vad hon tyckte om det... Nu ska jag träna lite ruta till med henne och så hoppas jag att hon inte börjar löpa. Går det som jag tänkt så drar jag till Gällivare med henne nästa helg, och då SKA vi ta den där förbaskade lydnadstvåan!
Min nylagade Nokia hade jag med mig ikväll, med laddat batteri och nytt simkort. Jag hann ringa två samtal, under det tredje så dog eländestelefonen. Och kunde Marie sin nya PIN-kod? Nej... Nu ikväll har jag pratat med Vigdis. Efter att telefonen dött tre gånger så gav vi upp. På måndag är det jag som åker tillbaka med the phone from hell och säger att jag har fått nog. Men OK, det är som Pigge säger, den har blivit bättre. Nu lägger den av hela tiden, förut var det bara ibland. Men nu kan jag verkligen lita på att den inte fungerar överhuvudtaget!
Kommentarer
Trackback
