Alla tingade
Man kan tro att inget händer här, i själva verket rullar livet på i 120 knutar. Jag har läst en distanskurs i problemlösning (matematik) under våren som jag just blivit godkänd i och det glädjer mig något oerhört. Kul att räkna lite matte igen, det var ett tag sedan.
Mamma hund har haft lite bekymmer med magen, hon har varit lös av och till och velat gå ut om nätterna så jag börjar vara sliten. Sliten är även plånboken av ett antal förpackningar Prokolin, Diarsanyl och Canikur. Så fick jag tipset Fortiflora, något som givetvis inte fanns att uppbringa i Luleå utan som fick beställas från Apotekets hemsida. Burken kom igår och voilà, idag är magen fin efter bara två doser! Rekommenderas varmt, med andra ord, klart bättre än allt annat vi provat.
Alla valpar är nu tingade, det känns jättebra i magen och jag glädjer mig så åt att få både nya och gamla valpköpare med i Huset Elliot-familjen. Just att tidigare valpköpare väljer att köpa hund nummer två av mig gör mig riktigt glad, då vet jag att de känt sig nöjda med sin fyrbenta kamrat och bättre betyg än så kan jag knappast få. Roligt är att många har intresse av att träna och meritera sin hund, jag hoppas att ni ska sporra varandra till stordåd. En liten tik blir kvar här hemma och ska bli Stinas nya kompis, hon längtar massor och hänger över valplådekanten en stund varje dag för att studera dem. Hennes hundar börjar ju vara pensionärer, även om ingen har sagt det till dem, och det börjar därför vara dags för en ny om man som hon vill fortsätta träna och tävla. Det ska bli spännande att följa deras framfart framöver, så klart.
Så här såg det ut i lådan för ett par dagar sedan. Det är fascinerande vilken skillnad det är mellan raserna, i samma ålder har våra cavaliervalpar ännu legat som platta paddor medan labbarna jobbar hårt på att komma upp på benen och vinglar sig iväg ut mot tidningarna för att uträtta sina behov trots att de ännu är både blinda och döva. Ögonen har spruckit upp nu men än ser de just inget. Rara är de, som små runda sammetsbollar.
Underbart soliga dagar har vi här och jag njuter av att kunna gå med hundarna på isen. Några bilder har det blivit.
Retsamma kråkor på isen väckte jaktlusten hos Doris. Sådana gånger är man glad att ha en väl fungerande inkallning.
Med muta (godisbit i handen) kan man få de fläckiga att sitta stilla och se uppmärksamma ut en liten stund. Vägen till hundens hjärta går i alla fall delvis via magen. ;o)
Undrar om någon annan hundras blir lika fånigt lycklig över en repstump som en labbe? Det här repet är med på alla promenader för att Melvin ska ha något att bära på och inte tugga pinnar eller snöklumpar. Som bonus kan man också få med mamma Visa på lite dragkamp.
Melvin har haft besök av sin nya familj och det kändes jättebra. Det är ledsamt att han ska flytta, just nu fungerar allt bra och jag får en klump i magen när jag tänker på att han inte ska vara min mer. Men jag vet att det kommer komma nya stunder när livet blir jobbigt för honom, som när valparna kommer ut på golvet eller när Idefix eventuellt ska få besök av en löptik här framöver. Då blir Melvin stressad, han grejar inte riktigt förändringar i flocken och är ingen kennelhund. Nu ska han få en egen matte som han får följa på jobbet och hussar i olika ålder som han kan busa med. Bättre liv än så kan gossen knappast få. Det är han värd, min svarte prins.
Snön smälter undan så sakteliga och mina trädgårdsarbetare har varit ute och jobbat litegrann. Dess värre så lämnar de en hel del spår efter sig så nu får de nöja sig med att vara innanför staket, något de inte är helt nöjda med. De är ganska rara där de pysslar på.
Kökssoffan har fått ny klädsel, matte köpte tyget och husse fixade.Melvin har testat och godkänt det hela. Vi tycker dock att sovställningen ser en smula obekväm ut.
Slutligen en bild på solkatten Morris, tagen dagen innan soffan fick nya kläder. Bra att kunna ha sitt eget öra som solskydd, som Kalle så finurligt konstaterade.
Kommentarer
Trackback
