Lydnadsträning
I förra veckan körde vi ett lydnadspass tillsammans, Stina och jag. Jag försöker peppa henne att ta ett LP1 med Maya för att kunna få Cavaliersällskapets trippeldiplom. Hon är inte så långt borta. Jag kan personligen tycka att kriterierna för diplomet är en smula ojämna men strunt samma, nu biter vi ihop och ser om hon antingen kan få till två första pris till i lydnadsklass 1 eller tre i rallylydnad. Det senare stupar kanske på det lilla antalet tävlingar häruppe. Vi får se. Maya gick bra i alla fall, ställande under gång har hon tappat liksom apporteringen.
Morris går också hiskligt bra och är så taggad, så taggad. Lite välan taggad ibland, han vill gärna skutta lite mot mattes ben för att få godis eller bara i ren glädje. Vi jobbar på det. Apporteringen är på gång nu, han blir glad när jag tar fram apportbocken även om han inte är helt spontan på att greppa den ännu. Han liksom för fram nosen för att greppa, ångrar sig och backar, fram igen osv. Men det är tydliga steg framåt. Nu har vi börjat introducera läggande och ställande samt finslipar på fotgåendet. Kanske, kanske kan vi tävla i höst, funderar så smått på Boden i oktober. Vi körde ett pass igår igen och det känns inte omöjligt med en tävling framöver. Tror jag...
Melvin har fått träna metallapport. Jag trodde att han hade den och eftersom mina andra labbar har älskat den, ville jag att vi skulle ha en rolig träning. Melvin tyckte att den studsade kul om man satte tassen på den men att ta upp den - nej tack. Det krävdes lite övertalning och en del kommandon innan han försiktigt greppade den och bar den som om den var ett ägg. Där har vi något att jobba lite på, i synnerhet som han gärna vill tassa till den när han kommer fram. Visa däremot gillar metallen och kommer glatt larvandes tillbaka med den i munnen. Båda fick också träna lite hopp, DET är ju något de älskar. I Visas fall satte jag hindret på taxhöjden två plankor och det studsade hon glatt över. När man inte har tävlingsambitioner längre, kan man istället bara göra sådant som hunden tycker är kul.
Igår när vi tränade lydnad så kom Annika förbi med sin lilla valp Klura. Morris uttryckte sedvanlig skepsis till främmande större hundar med att skälla och skrämde ju så klart den lilla. Jag hämtade Doris istället som först var skeptisk till nykomlingen men tinade upp ganska fort och raskt insåg att hon än så länge i alla fall var betydligt snabbare och smidigare. Alltså blev det jagis-lek. Doris absoluta favorit.
Det skiljer en vecka i ålder till Doris fördel men betydligt mer i storlek.
Melvin visar inga tendenser att närma sig Doris. Jag har alla tillsammans i köket nu men då ligger han på kökssoffan och morrar åt henne när hon kommer studsande. På nätterna sover hon i min säng och då ligger han bredvid Visa och Morris i hundsängen, men på dagtid vill han inte vara med där Doris är. Hon blir fyra månader till helgen, det känns inte kul att ha det så här. Jag skulle så önska att det dök upp någon som vill ha en glad, mjuk kille med mycket spring i benen och som älskar att apportera, någon som kan ge honom mycket motion och kärlek men en lite mindre hundflock för han trivs inte som kennelhund. Helst någon som finns i närheten. Jag inser ju att han kommer att köpa Doris så småningom men i vår ska vi ha labbevalpar i huset och då blir det åtta långa veckor igen för Melvin.
På lördag klockan elva kör vi dirigeringsträning om jag nu har missat att meddela någon. Hör av er om ni vill vara med så att jag vet vilka som kommer!
Kommentarer
Trackback
