Tiden flyger fram

Tänk, imorgon blir småttingarna tre veckor! Otroligt så fort det går. Nu börjar de bli alltmer lika små hundar, de korta stunder de är vakna. De reagerar på omvärldens ljud, de ser varandra och gör tafatta försök att busa och smaka på varandra. Hittills inga gälla skrik av smärta när något syskon biter i örat, det finns ju inga tänder att nypa med.
 
Igår var det dags för den första avmaskningen. Med labbarna är den relativt enkel, man stoppar maskmedlet i lite rå köttfärs och sedan aktar man fingrarna. Inte lika lättsamt med de här som helst vill äta mammamat och inget annat. Med en klar minnesbild av hur svårt det var sist hade jag nu köpt Welpan som är flytande och doseras med pipett. Men vem i allsin da'r kom på att färga den knallskär??? När jag var klar hade alla fyra valpar rosa pussmunnar och det var rosa lite här och var, inte minst på mig. Nåväl, nu är det gjort, förhoppningsvis går det lite enklare nästa gång.
 
Igår introducerade vi också fast föda för första gången, eftersom de är stora och rejäla så tänker jag mig att mamma Maya kan behöva lite avlastning. Killarna var genast med på noterna, speciellt den ljusaste gossen som glatt sög i sig RC Starter Mousse från mina fingrar. Lilla Doris var däremot skeptisk - varför ska man äta sådan smet, undar hon? I morse var det dags igen, killarna smakade glatt medan Doris nöjde sig med att slicka lite på mitt finger. Nåväl, det var ett framsteg gentemot gårdagen så jag har hopp.
 
Funderar alltmer på om Doris är ett bra namn när man har en storebror som heter Morris. Kanske Dolly passar bättre? Får fundera lite på det. Hoppas ju att hon ska bli lika klockren på inkallningarna som brorsan och då gäller det för matte att vara tydlig. Doris... Dolly... måste smaka lite på dem.
 
Så här såg det lilla gänget ut igår morse när de sov i sin pool. De började bli ganska trångbodda. Dessutom vaknade jag av mysko ljud vid 5-snåret på morgonen, en liten gosse hade tagitsig över kanten och knallade omkring på golvet på darriga ben. Jag hade sett hur han kikat över kanten flera gånger men trodde inte han skulle kunna ta sig över. Ha! Därmed blev det dags att byta upp sig till en större variant - mer plats och framför allt högre kanter. Fast då får ju mamman lite svårt att ta sig över istället så vi får hjälpa till. 
 
Den ljuse hanen, så otroligt fint tecknad. Fast de har underbara huvuden allihop, jämnt och regelbundet tecknade. Jag är ju lite fixerad vid sådant och är därför så himla nöjd över utfallet.
 
Stina fick med sin en dagisbacill hem från sitt sommarjobb på dagis och var hemma från jobbet på torsdagen med snuva och huvudvärk. Sedan blev det mammans tur och hon fick mer än lite snuva och ont i huvudet. Är inne på tredje dagen med feber och är så less, så less. Mitt immunförsvar är under all kritik, tycker jag. Uppenbarligen är man inte immun mot dagisbaciller trots att man haft tre barn på dagis, även om det visserligen var några år sedan nu så borde det gälla. Det borde också vara lag på dåligt väder när man är sjuk, det är som ett hån med solsken och fågelsång utanför fönstret. Blä!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0