Trött, tröttare...

Idag tyckte de små att halv sex var en väldigt bra tid för reveljen. Matte undrar trött vad det var för fel med halv sju som vi kört med tidigare..? Nåväl, det positiva är att matte nu har gjort klart det jobb som skulle vara inne idag. Man måste försöka se ljusglimtarna, i synnerhet som matte är förtvivlat morgontrött. Men det är inte småttingarna. De ville ha frukost och åt med god aptit, somliga med så god aptit att de fick stoppas in i hagen en liten stund. Vi nämner inga namn...
 
Hugo är helt besatt av de vuxna hundarna och gör allt han kan för att bli kompis med Morris eller Melvin. Intresset är inte ömsesidigt... Melvin dissar helt och Morris ser ut som ett storasyskon som plötsligt inser att han inte är jordens medelpunkt längre. Vilket ju också är sant. Hugo låter sig inte nedslås av nederlagen utan kämpar oförtrutet vidare med att visa vilken kul liten typ han är. Sigges envisa attacker gillar han dock inte, tur att han är kvick och tar sig undan. Sigge är gängets bråkstake, han vill gärna attackera, bitas och brottas. Doris, som gärna går omkring för sig själv bärandes på något, lackar ibland ur helt och ger honom en omgång. Det bor en liten bitch i den rara uppenbarelsen.
 
Hobbes nya favoritleksaker är de prassliga kattunnlar som kom fram igår. Inte så att han springer igenom dem men han kliver, hoppar och biter på dem. Det prasslar så skojigt då. Matte väntar på att de ska göra som labbevalparna och börja kissa i tunnlarna men hittills verkar de inte ha upptäckt det lilla roliga. 
 
Igår hade vi fint väder och de fick vara ute en hel del. Jag tog lite bilder med mobilen på sötnosarna.
 
Doris, min lilla kalaspingla och hopp för framtiden.
 
Huset Elliots Dynamit-Dalton, alias Hobbe.
 
Huset Elliots Dynamit-Dexter, alias Hugo.
 
Sigge (Huset Elliots Dynamit-Dogglas) ville aldrig vara still så jag fick ingen jättebra bild på honom utan får göra nya försök idag. Men här är i alla fall en sällsynt bild när han ligger underst, påhoppad av syrran som väl ledsnat på hans attacker...
 
Ser ni skräcken i vitögat..? ;o)
 
Irriterad över den totalt misslyckade parningsresan till Finland har jag redan börjat leta efter ny hane. Skam den som ger sig! Om jag har ett halvår på mig så ska väl till och med jag lyckas leta reda på en gosse som är frisk, meriterad och fertil och av bra linjer?
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0