Huset Elliot

Underbart är kort. Idag har småttingarna besiktigats, vaccinerats och fått sitt chip i nacken (inte utan protester). De har också blivit hälsade på, kramade och pussade av personal på Djursjukhuset så jag tror nog att man kan säga att de har fått en rejäl OK-stämpel bak i rumpan. De är ett otroligt härligt gäng och vi kommer att sakna dem här hemma, även om jag inte ska sticka under stol med att det ska bli skönt med lite mer egentid också. 

 

Läste en insändare i tidningen Hundsport där någon tyckte att valpar likt kattungar skulle vara kvar hos uppfödaren till 12 veckors ålder. Funderar över om skribenten haft en valpkull någon gång... Blir det aktuellt så lägger jag ner verksamheten omedelbart. Ingen som inte haft valpar kan ha en aning om vilket jobb det är den sista veckan! De är klara med köket, klara med utehagen. Hallen har de sett, de andra hundarna likaså. De vill ha nya utmaningar men hur ordnar man det med ett helt gäng? Vi har gått lite i koppel med dem ute på vägen en och en. Igår slängde jag in ALLA hundar i bilen och släppte dem i skogen en stund tillsammans. De små tyckte att det var en toppenidé, själv räknade jag in dem precis hela tiden och var helt slut när vi kom hem igen. Det märks tydligt nu att de behöver nya utmaningar som jag inte kan ge dem. Visst, de kommer säkert att vara små och olyckliga när de flyttar men de behöver det. Det är dags nu. 

 

Så här den sista dagen innan den första flyttar så tänker jag alltid att "nu väntar sista natten med gänget". Det ligger ett litet vemod över dagen, man vet att de aldrig mer kommer att ses tillsammans alla fyra igen. Inget de kommer att fundera särdeles mycket över och inte jag heller sedan, men just den här dagen ger mig alltid en liten klump i magen. I morgon kommer det att kännas annorlunda, det är en underbar känsla att se glädje och förväntan i nya valpköpares ögon. 

 

Några som också kommer att bli glada över flytten är mina båda gossar Morris och Melvin. Båda är skeptiska till de små och i synnerhet Morris tycker att de tar alldeles för mycket tid från honom. Kanske kan det bli ordning på träningen igen när de försvinner, hälsar han.

 

Ledsamma nyheter också. Huset Elliots Mynta Myradotter har blivit himlahund, drygt tio år gammal. Det hela gick mycket fort, hon fick plötsligt svårt att röra sig på höger sida och ett besök på Strömsholm visade att hon fått en hjärntumör. Jag vill säga tack till Tommy och Lena som tagit så val hand om Jazza under de här åren.

 

Till sist en länk till en liten film från gårdagens vända i skogen: