Jäpp, det är jag! Här sitter jag och svamlar om att jag ska bli hur frisk som helst när barnen har flugit ut och så var det jag, JAG, som var först med förkylningen. Nu är nämligen resten av familjen däckad! Hur jag lyckats förvärva förkylningen är för mig en gåta eftersom jag jobbar hemma framför datorn och sällan träffar någon annat än möjligen när jag är och handlar eller folk jag möter under hundrundorna. Men datorn var lite skum förra helgen och maken fick installera om antivirusprogrammet. Kanske fick vi en släng av samma virus, burken och jag..? ;o)
När dottern däckade igår var det bara för mamman att samla ihop alla fem hundarna, packa in sig och hostan i en massa kläder och bege sig ner på isen i kvällsmörkret. Där släpptes alla jyckar lösa och så gick vi en runda. Och nej, den lille trefärgade kom inte när matte ropade utan höll sig på behörigt avstånd. Suck... Men väl inne var matte FÖRBANNAD och berättade för den lille killen vilken skithund han faktiskt är. Sedan tränade vi inkallning i hallen och gossen fick massvis med beröm när han kom. Idag var det ny ispromenad med alla fem, matte var lite crazy och släppte den lille skithunden och det gick hur bra som helst. Jag kallade in och kopplade, belönade med godis och mys samt släppte igen och det fungerade precis varje gång. Hoppas den trenden håller i sig nu.
Mötte en god vän som gick över isen från andra hållet med sina hundar och så träffades vi på mitten och lät hundarna busa. Hon har bl.a. en sjuårig kastrerad hane, Melvin var lite osäker i början men fort gick det över och de hade hur kul som helst. Han har mestadels haft dåliga erfarenheter av andra gossar, förutom våra småkillar då, så han har gärna blåst upp sig lite. Men de här båda jagade varandra och hade dragkamp och var nog lika barnsliga båda två. En kille helt i Melvins smak! Tyvärr var ju Idefix tvungen att ge sig in mitt i smeten och leka lite polis, med den påföljd att han nog fick en knuff eller trampade lite snett för nu ikväll är han lite stel på det opererade bakbenet. Det får bli smärtstillande och vila i några dagar för farbror.
Mitt enda aber med ispromenaderna är och förblir snöätandet. Maya är närmast manisk, hon är helt i sin egen lilla värld och bara äter snö. Vore det bara hon, skulle jag tro att hon hade diabetes och åka iväg och kolla upp henne. Men Morris är inte långt efter och hade jag inte haft med en leksak som Melvin kan ha i munnen, skulle han också äta snö konstant. I skogen har de fullt upp med att leta pinnar, kottar, skit... men på isen finns inte så mycket sådant så då äter man tydligen snö. Otroligt irriterande.
Har maskat av alla hundar i veckan, tyckte att ett par av de små var välan tunna trots att vi ökat mängden mat. Vad gör de då idag? Jo, de käkar något på snön som jag gissar kan ha varit rävskit (men jag hoppas innerligt att det var något annat som pimplarna lämnat efter sig, typ fryst daggmask...). Ibland kan man verkligen hålla sig för skratt.
