Huset Elliot

Inser att mina fläckiga lider av en funktionsnedsättning, dyskoppeli. De är totalt obildbara när det gäller att gå i koppel! Att gå fot på träningsplan går hur bra som helst, det är i vardagen som handikappet blir uppenbart. Dessutom är de alla tre drabbade men det är kanske inte så konstigt, de är ju släkt. För det kan väl inte vara rasen??? ;o)

 

Idag har jag haft ett arbetsmiljöproblem här hemma. Jag har tidvis jobbat omgiven av lukten av hundprutt. Vem av de tre sovande fläckiga som varit boven har jag inte lyckats räkna ut, de har verkat väldigt förnöjda alla tre. Matten har däremot inte varit helt nöjd, det finns betydligt trevligare dofter att omge sig med.

 

Starten på dagen idag var obetalbar. Dottern har kallelse till neurologisk undersökning på måndag, jag skulle ringa för att försöka ändra tiden. Telefontid kl 7-9 och 12.50-14 angav kallelsen. Jag ringde någon minut efter åtta, bara för att mötas av meddelandet att telefontiden var slut och att jag var välkommen igen kl 12.50. "De har missat att ställa om till vintertid", tänkte jag och surfade in på sjukhusets hemsida för att få numret till växeln. Då utspelas ett vidunderligt samtal:

- "Vem söker du?", undrar hon i växeln.

Jag meddelar vilken avdelning jag vill komma till.

- "Telefonen är stängd", meddelar växeltanten.

- "Jo, jag vet det men på min kallelse står det att jag ska kunna ringa dem fram till kl 9".

- "De har slut tider, då stänger de telefonen", förklarar tanten.

- "Men på min kallelse står det att jag ska kunna ringa", kontrar jag.

- "De har inga fler tider, du får ringa igen i morgon", säger tanten.

- "Men jag vill inte ha en tid, jag vill ställa en fråga", förklarar jag.

- "Då får du ringa igen i morgon, idag har de slut tider", säger tanten.

- "Men det är väl jättekonstigt att man inte ska kunna ringa och ställa frågor under telefontiden", tycker jag.

- "Det får du säga till dem när du ringer dem", säger tanten.

- "Men jag KAN ju inte ringa dem!!!", säger jag (nu med något höjd röst).

- "Du får ringa dem igen i morgon och påtala detta", säger tanten.

- "Men vad gör jag om de har slut på tider imorgon", undrar jag. "Då kan jag ju inte ställa frågan i morgon heller?"

- "Det får du fråga när du ringer dem", säger tanten. 

 

Och någonstans där inser jag att vi inte kommer längre utan jag förlorar mitt redan ganska så korta tålamod och slänger på luren. Men det gick minsann att ringa dem vid 13-snåret och lösa problemet, jag behövde inte vänta till i morgon. 

 

Efter denna inledning satte jag mig vid datorn för att jobba, bara för att inse att jag inget internet har. Och när jag ska ringa ett samtal inser jag att jag ingen telefon har heller. Ring ring till maken som menar att det nog har med bytet av operatör att göra, "men du har ju ditt mobila bredband". Lyckas hitta det i kaoset på skrivbordet men det vill inte låta sig anslutas. Ringer Telia som minsann har 21 minuters telefonkö. De ringer upp men kan inget göra åt mitt döda mobila bredband, jag behöver nytt kontantkort. Får en snilleblixt och ringer supporten för fast telefon för att kolla hur lång tid bytet kommer att ta, om det är idé att åka in och köpa nytt kort. Killen meddelar glatt att övergången blev klar I TISDAGS!!! Alltså är inte det orsaken. Han hjälper mig att starta om Thomson, en mysko makapär som står här bredvid mig och blinkar. Och si, plötsligt fungerar allt igen! Ja, inte den bärbara telefonen häruppe, den har visat sig vara knäpp även efter omstarten (så om ni ringer och jag glömmer mig och svarar i den, kommer ni höra mig hojta hallå, hallå men jag hör inte er). Efter all denna kalabalik var det dags att ta ut hundar, sedan var det lunch och jag hade ännu inte jobbat en rad. Underbart...

 

Under eftermiddagspromenaden gick jag och funderade på vinterns träning. Den lille fläckige ska få fortsätta träningen med att lägga hakan i backen på platsliggningen, det känns som en bra inomhusgrej att nöta på. Vi ska också träna på att hålla i apportbocken och lite på tecken inför fjärret, kanske förflyttningarna också. Den svarte ska också få träna på fjärret, hans tassförflyttningar lämnar mycket övrigt att önska. Vad lilla Visa ska få träna i vinter vet jag inte riktigt, kanske backande vid sidan. Hennes tävlingskarriär är över men vi kan ju träna och ha skoj för det. Just nu är hon så ruskigt pigg, jagar sin son så att snön sprutar om tassarna och är så lycklig som bara en labrador kan vara. Min underbara lilla hund!

 

Höll på att glömma, EN anmälan till lördagens lydnadsträning. Hoppas någon fler vill haka på! Fläckiga är så klart också välkomna, både egenuppfödda och Idefixbarn.