Världens bästa Melvin har fyllt fyra år
Igår fyllde min svarte prins fyra år. Den slarviga matten, tillika uppfödaren, glömde förstås bort detta men påmindes på eftermiddagen av valpköpare - tack Lisa! Nu blev det en ganska bra dag ändå för herr'n, han fick träna markeringar och busa med syrran på förmiddagen och bättre födelsedag kunde killen nog inte tänka sig. Ännu bättre blev den väl av att både han och syrran lyckades hitta något snusk ute som de så klart smakade på. :/ Det kom inga goda dofter från min kille på morgonen, så mycket kan jag säga...
Min ögonsten, killen som alltid ger allt vilken form av träning det än gäller. På gott och på ont.
Marie och jag bestämde oss lite hastigt för att träna en stund eftersom båda var lediga. Markeringar stod på schemat och Vega var kalasduktig. Markerade för kort på den första men fattade snabbt galoppen och gick ut längre. Minnesmarkeringar löste hon också galant och samma sak när jag kastade bort från mig, dvs den blev ännu längre. Otroligt fokuserat och snyggt! Liten fördröjning vid upptaget, samma som brorsan har roat sig med, men bara den detaljen försvinner så ser resten jättefint ut.
Morsan fick också jobba och tyckte förstås att det var helfestligt. Lite enkelt upplägg för henne kanske, men å andra sidan kan det vara bra att lyckas ibland också. Kul att se att hon kan sätta fart när det är något roligt på g, annars är hon hopplös nu när vi mest rör oss längs vägar. Ser ni en surmulen labrador som går passgång, då är det förmodligen Visa på koppelpromenad... Det är en skymf att någon som hon ska gå kopplad, hälsar hon.
Melvins jobb kan man väl sammanfatta med fort och fel. Han markerar fint men hinner liksom inte ta sig till området innan fokuseringen brister och han slår på STORA söket istället. Nu skyller vi på att vi inte jakttränat på ett tag så det blev nog lite överslag i farbrors hjärna, men helt klart är ju detta något som förföljer oss, det är lite samma sak med längre dirigeringar. Nåväl, vi har något att jobba på. Nu har jag ju tänkt lägga hans jaktprovskarriär på hyllan med tanke på armbågen men träna måste vi ju ändå och det här är helt klart en nöt att knäcka för matten som jag troligtvis kan lära mig en hel del på själv också.
Prins Melvin. Ni som var med på den gamla goda tiden, ser ni likheterna med Elliot i uttrycket? Det är storleken på öronen som gör den största skillnaden, tycker jag, i övrigt är de närmast kusligt lika.
Blir liiite sugen på att kanske försöka starta Visa på prov till hösten om jag bara får henne i fysisk form. Det är inte en helt enkel match eftersom hon har väldigt egna åsikter om hur man bäst håller sig i form. Hon lullar fram i sin egen lilla takt och låter sig sällan luras till lek med de andra. Att hon inte vill leka med Melvin tror jag bottnar i att han är ganska brutal, hon har fått några smällar där. Bästa sättet att få fart på Visa är att träna men det känns ju aningen tungjobbat om hennes fysiska kondis enbart ska byggas upp av jaktträning. Sedan har hon ju den lilla egenheten att hon gärna passgångar om hon tycker något är trist. Och att gå i koppel längs väg, eller för den delen lös längs en väg, är oändligt trist om ni frågar Visa. Passgång är en tragisk företeelse att titta på, kan meddelas.
Ikväll står det bowling på schemat, vi ska till nyöppnade O'Learys tillsammans med sonens flickvän och hennes föräldrar. Som alltid när det ska tävlas är jag grymt taggad, jag gillar bowling och jag gillar att tävla. Under gymnasietiden bowlade vi ganska mycket och mitt personliga rekord är 177 poäng. Idag får jag vara glad om jag kommer över 100...
Kommentarer
Trackback
