Urbota korkad matte
Dottern är på hajk med skolan, vilket innebär att jag får gå med fem hundar på ALLA rundor. Den brunvite tycker ju att matten ska komma hem, han lyssnar och håller koll och har lite svårt att komma till ro. Så då går jag lite extra för att få honom trött. Jag är som klockan, jag går och går... Och dotterns fläckisar törs jag ju inte släppa hur som helst heller. Men idag gjorde jag ett undantag, bestämde mig för att utmana mig själv och släppa dem på samma äng som Idefix jagade sork på senast. Nu med ambitionen att ha tummen i ögat på herr'n. Således släpptes alla hundar lösa men matten vakade likt en hök över den brunvite. Han var också väldigt lyhörd, för en gångs skull, och höll sig runt matten. Maya och Morris busade runt, Morris har en förmåga att reta någon hund tills de lackar ur lite grann och då får han det han vill, nämligen jagislek. Samma sak denna gång, fast det var Morris som jagade Maya. De jagade och jagade och... Plötsligt inser matten att Morris visserligen jagar Maya men Maya jagar något helt annat! Panik i lägret, jag ropar och kallar in och Morris vänder lyhört men Maya är döv. Till sist får jag kontakt, hon sätter sig ner men kommer inte. Matten är ARG, tänker att sitt där då, j-ahund, så vänder jag och går åt andra hållet. Vänder ryggen åt och börjar gå men inte sjutton kommer det någon hund. Vänder om igen och ser liten trefärgad dam jaga vidare i andra ändan av ängen, matten ser ju ändå inte. Bara att lubba dit, arg så det ryker ur öronen! Med jämna mellanrum sjunker fötterna ner i gropar, så många sorkhål är det uppenbarligen. Till sist fick jag tag i lilla fröken. Skithund!!!
När matten är arg så blir Visa väldigt spak, hon är hela världens lilla samvete. Så hon sitter, djupt olycklig, långt upp på stigen och vet inte om hon ska komma eller stanna, det har ju varit en massa kommandon från arga matten. Matten kallar in med vänlig stämma och Visa kommer i full kareta - för att plötsligt tvärnita och börja nosa febrilt. Sorkj-ar!!!!! Mattens proppskåp ryker, Visa får göra om hela inkallningen och kommer nu som en kanonkula. Men nu är det färdigpromenerat på den där förb... ängen, den är ju helt invaderad av sorkar!
Idag har regnet vräkt ner men i morgon hoppas vi på uppehåll. Funderar på att lägga lite viltspår åt de fläckiga och vanliga spår åt de andra, måste göra mer än bara gå. Har jag tur så kommer dottern hem i vettig tid så att hon kan ta över sina små men annars måste jag aktivera dem lite för att stå ut.
Den brunvite är anmäld till utställning på söndag, för första gången på flera år. Det firar han med att kasta av sig vinterkostymen... Var det verkligen nödvändigt???
Kommentarer
Trackback
