Född klumpig..?
Har haft ett riktigt höjdardygn och det är inte slut än. Överväger på fullaste allvar att dra täcket över huvudet och titta fram i morgon bitti igen. Det började igår kväll när jag skulle fixa dagens andra västerbottenspaj inför sonens student. Gör dem i engångsformar för att kunna frysa dem (och för att jag inte äger 7 pajformar!) och det bar sig inte bättre än att den lyckades vicka till när den skulle in i ugnen, varpå både övre och nedre ugn fick sin beskärda del av ostsmet. Suck... Beklagade mig för maken som sa "varför ställer du dem inte på en plåt"? Och ja, det kan man ju undra. :(
Inledde således dagen med att skura ugn, i och för sig välbehövligt men kanske inte det allra roligaste på morgonkvisten. När jag letade ugnsrengöringsmedlet lyckades en julbock i massivt trä på hyllan under av någon outgrundlig anledning komma glidande och landa rakt på min stortå. Inte helt skönt, många mindre vackra ord och läten kom ur Maries mun och tån är nu prydd av ett vackert sår (och av känslan att döma antar den också ett annat format...). Morgonpromenaden var ingen njutning, det gör ont att stoppa en svällande tå i en gympadoja.
Efter rundan var det dags att släppa ut hönsen. Tänkte försöka hålla dem bakom huset nu så jag flyttade på kompostgallret mot grannens tomt. Lyckades få gallret att vika sig rakt över mitt högra ringfinger, varpå nya haranger ljöd över Bälingebygden. Dess bättre verkar fingret vara av segare virke än den stackars tån. Nu funderar jag på om jag vågar mig ut i trädgården för att jobba. Vad mer kan gå fel, en dag som denna?
Morris och jag har ständiga utvecklingssamtal nu. Han har gått med på vissa kompromisser, som att inte jaga hönorna (och nästan inte äta någon hönsbajs alls), mot att han istället får knipsa lite på spirean vid trappan var gång vi passerar den (och det blir ju några gånger på en dag så den lär bli ganska tuktad om detta ska fortsätta). När det gäller andra frågor har förhandlingarna helt strandat. Diskmaskinen är ett sådant område. Matten tycker inte att små cavalierkillar ska befinna sig INUTI diskmaskinen, ej heller utgöra fördisk eller kontrollera om diskmaskinen verkligen har gjort sitt jobb. Morris är av en lite annan uppfattning och är omåttligt svårövertalad i denna fråga. Samma sak detta med att dra i kopplet, Morris tycker att det är helt OK att dra och göra ryck om man hittar något intressant eller ser en buske som måste bevattnas. Det vill säga ganska ofta. Och matten tycker förstås tvärtom.
Inser också att jag har varierad framgång i min träning av liten cavalierkille. Inkallningen sitter fortfarande som en smäck - och avslutas i och för sig fortfarande också med en studs mot mattes ben i hopp om att godbiten ska ramla ner lite snabbare. Ordet nej är däremot inte lika befäst, det verkar betyda "Inte nu men NU" i Morris värld. Kanske beror på att matten har liiite svårt att bli arg på sitt fläckiga lilla lyckopiller..?
Kommentarer
Trackback
