Duktig matte!

Igår kände jag mig som världens bästa hundägare. Skurade köksgolvet på morgonen, tog totalt tre längre rundor med hundarna, varav en med alla fem (och för det ska man banne mig ha tapperhetsmedalj eftersom det innebär att hantera fem hundar i koppel under en del av vägen). Lydnadspass med alla tre (en i taget, så klart) och så avslutade jag med kloklippning och bad av liten trefärgad. Idag är han mjuk och fluffig. Och köksgolvet ser likadant ut som innan jag skurade, så jag får upplysa alla som kommer att det minsann är nyskurat... ;)

Lydnadsträningen gav både positivt och negativt att tänka på. Liten Morris går framåt, nu brydde han sig inte särdeles om bilarna utan sökte väldig kontakt under fotgåendet. Matten har hopp! Lägger sig blixtsnabbt men hur vi ska få till apporteringen vet jag inte riktigt, den blir helt klart en svår nöt att knäcka. Nåväl, den går att hoppa över i ettan. Måste träna honom på längre stunder nu, allt går i 120 knyck. Läggandet är blixtsnabbt ned men tenderar att bli blixtsnabbt upp också i hopp om belöning. Nåväl, vi har inte tränat den biten än utan fokus har varit snabbt ner och det har jag ju lyckats med. ;)

Tränade fjärr med Melvin för första gången på länge. Han har ju alltid dunkat i backen på läggandet men det gjorde han inte riktigt igår. Det gav matten en gnagande oroskänsla i magen - kan det vara armbågen som besvärar min prins? Måste hålla lite koll. Han är ju den mest underbara labbekille som finns, han blir så lycklig när vi ska träna och ger verkligen järnet i allt. Lite jobbigt i fria följet, jag måste komma ihåg att gå ganska sävligt för annars triggar han som tusan och börjar tränga. Men går jag sakta får vi en bättre position. Det får vi jobba vidare på. Det känns som ett angenämt problem, det omvända är ju betydligt vanligare för många. Jag tror mycket handlar om inställning hos föraren och hur man belönar. Mina hundar förväntar sig bus och lek med matte, då vill man jobba. Sedan finns det de som tycker att vi slamsar men det får stå för dem. I min flock är det jag som är chefen och jag vill att mina "anställda" ska tycka att det är roligt att vara "på jobbet".

Visa har jag varit lite slarvig med och det märktes, hennes position var ingen höjdare. Men efter ett par omtag skärpte hon till sig. Och naturligtvis trampar hon med frambenen och försvinner bakåt när hon tror att det vankas beröm/belöning! Min lilla stepphund! Hon kan verkligen kampa nu, hade jag varit starkare så hade jag nog kunnat lyfta henne. Lek med matte, det är skoj!

Konstaterade också igår att Melvin har blivit riktigt snygg, med mina mått mätt. Under vintern har han fått mycket mer kropp och även lite mer huvud, han ser mer maskulin ut nu än innan. Lite grövre då än innan men inget som påverkar hans smidighet. Fyra år tar det alltså för en labbe att bli färdigväxt, i alla fall från mina sena linjer. Kan vara bra att komma ihåg för er valpköpare.

Hade en skräckupplevelse under gårdagens förmiddagsrunda. Kom lullande nerför backen mot huset med mina tre i koppel. Småpratade lite med en man som satt och solade när det plötsligt sa VOFF innanför hans altandörr och ut kom en leonberger, skällande och med svansen rakt upp. Såg inte helt trevlig ut, kan meddelas. Hussen ropade men satt kvar, hunden brydde sig överhuvudtaget inte utan gick stelbent mot oss. Kan säga att jag gick snabbt därifrån... Huvva! Jag fullkomligt avskyd lösa hundar som kommer farande och har numera grundinställningen att jag som ledare försvarar min flock. Blir vi hotade så kommer jag att göra illa den hund som anfaller om nöden kräver, så är det. Men hur går man i klinch med en leonberger??? :/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0