Snömonster

Idag vräker snön ner. Hundarna och jag pulsade vår vanliga runda. I början skuttade Visa och Morris glatt före, Melvin stretade på med matte hängande bak i snöret. Den lille morrige bottnade nästan inte men det hindrade honom inte alls, tvärtom. Full gas framåt var det som gällde. De sista hundra metrarna hade han förvandlats till en snöboll med fläckiga inslag och hade vissa besvär att ta sig fram. Visa mattades också av lite, det var bara Melvin som oförtrutet stretade och "glömde" att det hängde en matte där bak. På måndag ska vi ta stygnen, matten längtar.
 
Konstaterar i alla fall att hans beteende är lugnare. Nu kissar han rejäla skvättar varje gång och måste inte markera på varenda fläck eller träd vi passerar. Ett klart fall framåt.
 
Efter rundan landade den fläckige i badkaret för att duscha bort all snö. Vi tog ett tag med schampo och balsam när vi ändå var i farten, nu luktar han gott och är så där härligt silkig. Tycker matten, Morris själv tycker nog att det var helt onödigt att julbada. Men det märktes att rundan tog litegrann, när jag kom hem efter att ha handlat hördes inte ett skall och inte en hund kom och mötte mig. Det plirade lite sömnigt från hundsängarna när jag passerade, inte mer. Skönt när de är nöjda.
 
En konstig sak hände igår. Plötsligt började halva ansiktet (den halva där bihåleinflammationen suttit) att liksom pirra och kännas bortdomnad. Samtidigt klingade tandvärken av betydligt. Otroligt konstigt alltihop, som att det liksom rann bort. Fortfarande känner jag av tanden men inte alls lika mycket som förut. Känner mig också piggare idag, igår var jag som en liten gelégumma, alldeles darrig i knäna och matt. Skum infektion detta, den satt nog djupare än vad jag trott. Lesson learned: inte springa omkring med bihåleinflammationer i över en månad utan att söka hjälp. :/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0