Mest bara skit med oss :(
Hade stora planer för dagen idag, här skulle tränas lydnad med alla hundar utom lilla mamman. Gick ut på en promenad med de tre andra och katten och tja, det var den dagen. Hosta, snuva och nu också feber. Är det OK att vara så här i tre och en halv vecka? Jag tycker inte det så i morgon ska jag ringa vårdcentralen. Nu är jag LESS!!!!
Stina har även hon feber men har varit ute och kört lite lydnad med lillkillen. De är duktiga, de där två.
På eftermiddagen blev lillkillen som förbytt, for runt som en raket och betedde sig jättekonstigt. Vi hittade ett litet sår vid ena bogen som han absolut inte ville att vi skulle röra så vi trodde att det var det. Med våld höll vi fast, klippte bort päls och tvättade rent. Det ser ut som om han har fått ett jack av en pinne där, det är lite svullet runt om men inte farligt och ser i övrigt OK ut. Vi håller koll. Lillkillen fortsatte dock att bete sig underligt och vi insåg att det inte var såret som var boven utan rumpan. Vi har ju slutat med Metacam och det verkar som om analsäckarna besvärar honom igen då, han försöker nå dit bak och bita men kommer inte åt, kanar på rumpan och håller på. Så i morgon blir det till att ringa veterinären igen, jag gissar att de där analsäckarna ryker nu. Hej och hå, nya utgifter!
Labbarna tycker att livet är allmänt trist och har nog tyckt det i, få se, tre och en halv vecka nu. Det vill säga lika länge som jag har varit hängig. Fast ibland får de faktiskt följa med hussen ut med bössan. Igår var det Visas tur och den här gången skötte hon sig och tog hem anden som ingenting. Fattar fortfarande inte varför hon släppte sist, kanske nöp den henne. Hussen gnäller lite på fotgåendet hos hundarna, matten gnäller på hussen för att han minsann inte tränar med dem utan förväntar sig att de ska fungera just så som han vill ha dem. Fast egentligen tycker nog hussen att det är tur att matten har tränat lite med hundarna och matten är glad att hon har hussen. ;o)
De små tjockisarna då? Jo, de fortsätter att växa. De är snart klotrunda och har passerat 450 gram. Jag är inte längre fundersam över om de kommer att ha dubblat sin födelsevikt under andra levnadsveckan, frågan är väl hur långt in i veckan vi hinner innan den gränsen är nådd. De är väldigt förnöjda med livet och Maya pysslar om dem, även om hon nog tycker att det är lite småtrist ibland och kommer tassande för att vara med en stund. Alla som har haft spädbarn vet hur kul det är att sitta i soffan och amma, amma, amma. Så absolut, jag förstår henne!
Stina har även hon feber men har varit ute och kört lite lydnad med lillkillen. De är duktiga, de där två.
På eftermiddagen blev lillkillen som förbytt, for runt som en raket och betedde sig jättekonstigt. Vi hittade ett litet sår vid ena bogen som han absolut inte ville att vi skulle röra så vi trodde att det var det. Med våld höll vi fast, klippte bort päls och tvättade rent. Det ser ut som om han har fått ett jack av en pinne där, det är lite svullet runt om men inte farligt och ser i övrigt OK ut. Vi håller koll. Lillkillen fortsatte dock att bete sig underligt och vi insåg att det inte var såret som var boven utan rumpan. Vi har ju slutat med Metacam och det verkar som om analsäckarna besvärar honom igen då, han försöker nå dit bak och bita men kommer inte åt, kanar på rumpan och håller på. Så i morgon blir det till att ringa veterinären igen, jag gissar att de där analsäckarna ryker nu. Hej och hå, nya utgifter!
Labbarna tycker att livet är allmänt trist och har nog tyckt det i, få se, tre och en halv vecka nu. Det vill säga lika länge som jag har varit hängig. Fast ibland får de faktiskt följa med hussen ut med bössan. Igår var det Visas tur och den här gången skötte hon sig och tog hem anden som ingenting. Fattar fortfarande inte varför hon släppte sist, kanske nöp den henne. Hussen gnäller lite på fotgåendet hos hundarna, matten gnäller på hussen för att han minsann inte tränar med dem utan förväntar sig att de ska fungera just så som han vill ha dem. Fast egentligen tycker nog hussen att det är tur att matten har tränat lite med hundarna och matten är glad att hon har hussen. ;o)
De små tjockisarna då? Jo, de fortsätter att växa. De är snart klotrunda och har passerat 450 gram. Jag är inte längre fundersam över om de kommer att ha dubblat sin födelsevikt under andra levnadsveckan, frågan är väl hur långt in i veckan vi hinner innan den gränsen är nådd. De är väldigt förnöjda med livet och Maya pysslar om dem, även om hon nog tycker att det är lite småtrist ibland och kommer tassande för att vara med en stund. Alla som har haft spädbarn vet hur kul det är att sitta i soffan och amma, amma, amma. Så absolut, jag förstår henne!
Kommentarer
Trackback
