Huset Elliot

Igår kväll kom kisse in ganska sent trots ovädret, något som inte alls är likt honom. Ena baktassen var blodig, samma tass som jag hittade misstänkta bitsår på för någon vecka sedan. De här såren var djupare och vi tänkte att det var omöjligt att kattstackaren blev biten två gånger på samma tass så idag bokades tid hos veterinär, för övrigt en för mig helt ny veterinär men en väldigt trevlig bekantskap. Kisses tass rakades och jovisst hade han nya bitsår, djupa dessutom. Så det blev spolning, bandage, tratt och medicinering. Nu ska vi tillbaka på fredag och kolla hur det läker. Behöver jag säga att kisse är deprimerad? Matte är förbannad på detta nya katth-vete som härjar i området, jag hoppas innerligt att Pysen bet tillbaka (ordentligt!) men misstänker att han inte gjorde det, därtill är han nog alldeles för snäll. Men nu ska här spanas och hundarna och jag ska fördriva den onde inkräktaren till vägs ände, eller i alla fall långt från vår tomt. På sin egen tomt ska man vara säker, så är det bara. Och lite utanför den också.

Hedemorahönan är en riktig glädjespridare. Vad jag är glad att vi skaffade några sådana, vilka trevliga hönor de är! Jag skulle ha lyssnat på Ragnhild från början, då hade jag bara haft sådana. Utöver att de är söta och fantastiskt trivsamma så är de också riktigt duktiga på att lägga ägg. Den ljusbruna kom igång i förra veckan och har klämt ur sig fem bruna små ägg på sju dagar. Än är de ganska små men fina i formen och väldigt rara också de, precis som hönorna själva.

Ett vedervärdigt väder har vi haft denna dag, jag var rädd nästan varenda minut under förmiddagsrundan i skogen. Träden lutade så att jag trodde att de skulle komma över mig vilken sekund som helst och regnet stod vågrät i luften. Labbarna tyckte att det var lattjo och att rundan var alldeles för kort, matten önskade att hon hade tagit på sig hjälm och ville bara hem. Nu har det lugnat sig men oj, som vår tomt ser ut efteråt! Massvis med löv, grenar och annat löst ligger där och väntar på att jag ska städa undan. Så det lär få vänta...

Småttingarna gör inte många knop men igår var de i alla fall uppe på benen och lullade runt en liten stund. Lill-killen kikar lite över kanten men tiken har fullt upp med att hålla sig på benen. Men idag försökte hon inleda ett litet bus med brorsan, bet lite halvhjärtat i ena örat men fick ingen respons. Det är så otroligt stillsamt och tyst mot labbar i samma ålder. Mest sover de på maten, jag tror att Maysan ger dem grädde som måste smältas noga. De ger ett ganska däst intryck där de ligger, småkorvarna!