Den lille marodören

Vi har fått en marodör i huset! Den nya biabädden har han tagit sig an med liv och lust och det med besked! Två sömmar är uppgrävda och innehållet är på väg ut. Ska försöka rädda den med hjälp av ett lakan (tack Monica för tipset!). De små tänderna är sylvassa och gör mer åverkan än man kan tro. Ingen som ser den lille sötnosen och aldrig har haft en cavalier kan tro att det är så mycket energi och bus i något så litet. Han har många järn i elden - familjens skoförråd ser han över och den som glömmer att ställa undan skorna kan hämta dem på vardagsrumsmattan (den vita, snart grå, med svart mönster...). En riktig liten tjyv är han och påhittig som sjutton!
Nu kanske det låter som om jag beklagar mig men icke. Jag älskar hundar med fart, fläkt och påhittighet! Han gör ju mattes träningsövningar med samma inlevelse som han tar sig an diverse inredningsprojekt och han älskar verkligen när vi tränar. Sötast är han på förmiddagens lilla skogspromenad. Vi brukar träna lite inkallningar då och han kommer knatande så fort de små benen klarar för att få beröm och godis. Ibland sätter han sig ner och stirrar uppfordrande på mig med sina små pepparkornsögon. "Kalla in mig" säger blicken.
Ska försöka få hjälp av dottern att fota det lilla monstret. Jag tycker att han växer riktigt bra och ser så här långt väldigt balanserad och välbyggd ut. Mattes lill-hjärta, världens sötaste lilla cavalierkille!

Kommentarer
Postat av: Katarina

Tur du har nån som håller igång ditt hjärta (på flera sätt)!

2011-11-22 @ 14:07:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0