Ont i örat :(
Igår eftermiddag kom den där obehagliga känslan smygande som jag inte haft på länge nu och som jag nästan har glömt bort. Trodde först att det var begynnande tandvärk men sedan slog det mig - hörselgångseksemet! Det är fullkomligt vidrigt om det blommar upp, hela hörselgången blir då ett enda stort sår och ONT är bara förnamnet. Så nu gäller det att stoppa det hela genom att vara flitig med alsollösningen! Nästa bekymmer är ju då mitt balanssinne, synnerligen välutvecklat och ständigt redo för illamående och åksjuka. Alltså blir jag yr av att ha vätska i öronen. Otroligt kul alltihop... :( Och i morgon bitti som jag ska på uppfräschning av min ringsekreterarutbildning! Det gäller att ligga i nu så att jag får stopp på detta, annars blir jag sängliggande i några dagar och det vill jag INTE!
Jaktträning med Annika igår, den här gången var det tre ekipage som hade möjlighet. Markeringsövningar stod på programmet. Lite hormoner i gruppen ställde till det, en tik var i höglöp och en annan i slutet av sin skendräktighet. Det är inte alltid man kan förutse alla beteenden då. Stort TACK till Annika som gett både mig och valpköparna motivation och goda övningar till vår träningsbank!
Har varit ute och kört ett lydnadspass med den svarte gossen på ängen bakom huset på förmiddagen. Han är galet taggad! Det går så fort, så fort, ibland görs momenten med guldstjärna i kanten och ibland med en stor röd bock. Hoppet gör han fantastiskt bra varenda gång, ska inte nöta mer på det. Apporteringen är högst ojämn, ena stunden gör han den klockren för att i nästa balla ur helt, plocka upp den i ena kulan, byta grepp och hålla på. På pluskontot står de snabba upptagen, men hur han greppar måste jag få till. Inkallningen är - snabb. Idag hade jag leksak i handen när jag kommenderade STÅ och gjorde samtidigt kaströrelse, då stannade han fast med välan lång stoppsträcka kanske. Men där finns det hopp! Rutan gick också bra, fast än är den duktigt motiverad. Gjorde också ett par platsliggningar, där den ena innebar stor retning i form av bil som anlände och matte som pratade med någon där borta (allt utom synhåll för gossen). Han låg snällt och prydligt kvar, möjligen hade halsen och öronen växt lite. ; )
Nu ska jag kurera örat och så hoppas jag vara i form för minst ett lydnadspass till senare idag. Så är i alla fall ursprungsplanen!
Den lille killen då? Jo, han driver oss till milt vansinne. Bara att inse att han har haft välan många privilegier här hemma och inte kan klassas som en kennelhund direkt. Lämnas han ensam, uppbringar han ljud som säkert hörs över hela Bälinge. Det inbegriper om han lämnas i ett rum eller på ett våningsplan. Så för att slippa kånka honom upp och ner för trappen (mina axlar är inte helt OK) så får jag tokspringa ner, hämta något snabbt att äta och sedan äta framför datorn. Alternativt stoppa honom i bur och hålla för öronen. :( Kan säga att jag längtar efter alla ledigheter som dottern har framöver för jag blir väldigt låst av detta. Han själv har inga tankar på att han nu är sjuk, han kan glatt tänka sig att både hoppa i och ur bilen eller springa i trappan. Så vi lever ett liv bakom barrikader för tillfället.
En kul grej är att om jag tar ut lill-killen på en liten promenad (han ska ju helst gå ut lite och ofta) så drar han genast mot bilen. Han och jag, vi ska åka bil, det är han helt säker på! Det är ju också då vi oftast har varit tillsammans ute, på väg mot bilen och till någon väntande brutta! Men sådana nöjen får han allt vänta på ett bra tag än, lill-killen.
Jaktträning med Annika igår, den här gången var det tre ekipage som hade möjlighet. Markeringsövningar stod på programmet. Lite hormoner i gruppen ställde till det, en tik var i höglöp och en annan i slutet av sin skendräktighet. Det är inte alltid man kan förutse alla beteenden då. Stort TACK till Annika som gett både mig och valpköparna motivation och goda övningar till vår träningsbank!
Har varit ute och kört ett lydnadspass med den svarte gossen på ängen bakom huset på förmiddagen. Han är galet taggad! Det går så fort, så fort, ibland görs momenten med guldstjärna i kanten och ibland med en stor röd bock. Hoppet gör han fantastiskt bra varenda gång, ska inte nöta mer på det. Apporteringen är högst ojämn, ena stunden gör han den klockren för att i nästa balla ur helt, plocka upp den i ena kulan, byta grepp och hålla på. På pluskontot står de snabba upptagen, men hur han greppar måste jag få till. Inkallningen är - snabb. Idag hade jag leksak i handen när jag kommenderade STÅ och gjorde samtidigt kaströrelse, då stannade han fast med välan lång stoppsträcka kanske. Men där finns det hopp! Rutan gick också bra, fast än är den duktigt motiverad. Gjorde också ett par platsliggningar, där den ena innebar stor retning i form av bil som anlände och matte som pratade med någon där borta (allt utom synhåll för gossen). Han låg snällt och prydligt kvar, möjligen hade halsen och öronen växt lite. ; )
Nu ska jag kurera örat och så hoppas jag vara i form för minst ett lydnadspass till senare idag. Så är i alla fall ursprungsplanen!
Den lille killen då? Jo, han driver oss till milt vansinne. Bara att inse att han har haft välan många privilegier här hemma och inte kan klassas som en kennelhund direkt. Lämnas han ensam, uppbringar han ljud som säkert hörs över hela Bälinge. Det inbegriper om han lämnas i ett rum eller på ett våningsplan. Så för att slippa kånka honom upp och ner för trappen (mina axlar är inte helt OK) så får jag tokspringa ner, hämta något snabbt att äta och sedan äta framför datorn. Alternativt stoppa honom i bur och hålla för öronen. :( Kan säga att jag längtar efter alla ledigheter som dottern har framöver för jag blir väldigt låst av detta. Han själv har inga tankar på att han nu är sjuk, han kan glatt tänka sig att både hoppa i och ur bilen eller springa i trappan. Så vi lever ett liv bakom barrikader för tillfället.
En kul grej är att om jag tar ut lill-killen på en liten promenad (han ska ju helst gå ut lite och ofta) så drar han genast mot bilen. Han och jag, vi ska åka bil, det är han helt säker på! Det är ju också då vi oftast har varit tillsammans ute, på väg mot bilen och till någon väntande brutta! Men sådana nöjen får han allt vänta på ett bra tag än, lill-killen.
Kommentarer
Trackback
