Lille killen allt piggare

Den lille fläckige är en Riktig Karl! Ja, det visste vi i och för sig innan också men nu när han är "sjukskriven" så visar han det tydligt. Först var han ynklig. Det var synd om den fläckige. Det hade minsann gjort ont i olika lägen och alltså undvek han dem. För säkerhets skull pep han innan, OM det kanske skulle göra ont igen. Alltså fanns det en hel massa saker han inte kunde göra och han pep ljudligt för att tillkalla hjälp. Ögonen var som tefat, den fläckige var verkligen dålig. Nu har han glömt det. Han är påfallande mycket bättre och då har han kommit in i en helt annan fas. Våga vägra vara still! Nu är han inte sjuk, inte ynklig och rehab och vila, det är till för kärringar! Problemet för omgivningen är att det krävs ganska omfattande insatser av både rehab och vila för att det här ska gå till sig. Den fläckige ska inte gå i trappor, inte hoppa, inte gå på hala golv, inte vara med de stora hundarna, inte trava utan bara röra sig i skritt på promenaderna... Här krävs det att den fläckige hjälper till lite men det har han inget intresse av alls. Nu vill han vara frisk! Det är med andra ord ganska krävande att sköta hans konvalescens... Vi har byggt för och lagt ut mattor på golven, den ena fulare än den andra, för att försöka få det hela så stabilt och säkert som möjligt. Om nu lille herr'n själv inte hjälper till, får vi andra jobba desto mer på att säkra omgivningen för den lille prinsen!

Visa och Melvin var försökshundar igår, det var ett gäng sjukgymnaster som läser en kurs inriktad på hund och nu behövdes det hundar att klämma och känna på. Jag har låtit hundarna agera statister en gång förr, det är bra om man kan hjälpa till och nyttigt för hundarna att bli hanterade. Melvin är inte helt road av det och hade väl inte varit det den här gången heller, när nu inte matte följde med heller. Men Visa kan man skicka med vem som helst och hon finner sig i det. I morgon ska hon iväg igen, Melvin ska vara hemma och träna lydnad med matte. Önskar att de kanske kunde massera Visa i form igen och få bort de gigantiska hängtuttarna efter skendräktigheten, men jag anar att det inte går så fort. ; )

Har dragit igång projektet att hitta nytt fadderbarn. I många år har jag haft fadderbarn via Barnfonden men dels känns det lite opersonligt med de där översatta breven som påfallande ofta följer samma mall och dels vill jag göra något på lite närmare håll. Jag är inte på något sätt religiös och jag är absolut inte rik, men jag tror på tanken att dela med sig av det man har. Vi har det bra i det här landet, vi föddes på rätt plats och har tak över huvudet och mat för dagen. Många har inte det, dels människor i landet men i ännu större grad i länder i vår närhet. I vinter har jag stickat lite mössor, vantar mm till Hjälpstickan, som förmedlar det till hemlösa i landet. Nu letar jag fadderbarn i Lettland och har snubblat över en hjärteknipande historia. En flicka med rysk bakgrund, där mamman dog när hon var 6 år och därefter dog mormor. Hon drev på gatorna men hamnade sedan på barnhem i Lettland, där hon växte upp så vitt jag förstår det. Nu är hon 20 år och själv gravid, pappan till barnet har sjappat. Hon får ingen socialhjälp eftersom hon har fel nationalitet. Först tänkte hon lämna bort barnet men nu vill hon ta hand om det själv, trots att hon ingen inkomst har. En grupp i Sverige har riktat sin hjälp mot hennes behov men det behövs mer hjälp än så. Jag har tänkt ge ett bidrag, jag tror att alla barn har det bättre med sin mamma än på ett barnhem. Om någon mer som läser detta känner att de vill göra en insats, hör av er så förmedlar jag information. Man kan exempelvis sätta in en slant direkt på hennes eget bankkonto, så vet man att det hamnar hos henne och ingen annanstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0