Lite tungt nu
Det är dåligt med hundträning här nu. Orken tryter helt enkelt. Anledningen till det stavas husets yngsta barn, som i tre veckors tid har haft ont i magen, tidvis rejält ont i magen. Vi har ju lite dåliga erfarenheter av det efter alla turer med dottern innan hennes sjukdom uppdagades, så vi är både oroliga och bekymrade. Det gör ont i mammahjärtat när ens barn inte mår bra. Oro stjäl energi så det blir inte mycket gjort, semester till trots. I morgon planerar vi för en ny tur in till sjukhuset så får vi se om vi kommer fram till något nytt.
Satte i alla fall igång med att städa vardagsrummet och sy nya gardiner. Då går symaskinen sönder! Den manicken är sannerligen inte överanvänd så jag förstår inte varför den lade av. Kanske fick den träningsvärk av att plötsligt bli använd? Nåväl, nu har jag lånat grannens så nu ska gardinerna bli klara. Inget avancerat, raka bitar är det enda jag klarar av. Men tyget är snyggt, tycker i alla fall jag.
Tutan är inte heller pigg. Hon har svällt upp så vansinnigt den sista månaden så jag bokade en tid till hennes veterinär direkt hon var tillbaka från semestern. Vi har väl ingen lysande prognos framför oss. Tutan har nu fått för mycket cortison, kroppen har reagerat på olika sätt så vi har omedelbart fått avbryta den behandligen. Jag tror inte att hon har stått på cortison längre än knappt 2 år, vet ju hundar som ätit det under en hel levnad, men jag antar att det är hennes övriga sjukdomsbild som spökar i bakgrunden. Nu ska vi se hur hon reagerar och så ska jag bada henne i specialschampo 2 ggr/vecka så får vi se hur det fungerar. Eventuellt ska vi pröva med antihistamin i kombination. Jag har också köpt ett specialfoder så får vi se. Men fungerar det inte så finns det inte mycket annat att göra. Jag ser heller inte täta bad som en långsiktig lösning, Tutan avskyr de där baden och jag avskyr att göra sådant med hundarna som de ogillar. Så vi får se hur länge vi orkar hålla på, Tutan och jag. Hon är en kämpe, den damen, men nu är hon ganska märkt av ålder och sjukdom och dessutom tämligen blind på åtminstone ena ögat. Lillhjärtat!
Häromdagen upptäckte jag att Visa hade en böld vid ena spenen, precis som förra sommaren. Jag böjde mig fram för att känna på den och då sprack den. Det äckliga innehållet fullkomligt sköljde över mitt ben och min sandalfot. Inte helt mysigt! Nåväl, jag har spolat med klorhexidin och håller det under uppsikt. Fröken Visa har fått bo i buren i några dagar så att ingen ska komma åt att slicka på det, någon hon naturligtvis inte uppskattat men ibland har nöden ingen lag. Såret ser i alla fall fint ut men jag tycker mig känna en liten knöl under spenen. Ska hålla lite koll på om den försvinner, annars får jag väl åka in med henne och kolla så att det inte är en tumör. Nu försöker jag hålla henne lite lugn men det är inte enkelt. Hon är pigg som en lärka nu, midjan är tillbaka och all päls har försvunnit. Hon ser helt enkelt för j-lig ut! Men glad och pigg och härjar med pinnar med gossen Melvin så fort hon får chansen.
Stina tog några bilder på Melvin häromkvällen. Visst är han ganska snygg, min prins?
Precis så alert och med på allt som blicken avslöjar. Just nu spelar hjärncellerna lite pingpong i huvudet på honom, Maya är i slutet av höglöpet och killen vet inte riktigt hur han ska bete sig. De gånger Maya passerar förbi så luftjuckar han, det ser onekligen lite komiskt ut. Annars är han rätt lugn inne men lite slamsig ute.
Planerandet för framtiden fortsätter, vi har lite spännande planer framöver men väntar med att avslöja något tills vi vet om allt blir som vi har tänkt oss. Man vet ju aldrig i den här branschen. ;)
Satte i alla fall igång med att städa vardagsrummet och sy nya gardiner. Då går symaskinen sönder! Den manicken är sannerligen inte överanvänd så jag förstår inte varför den lade av. Kanske fick den träningsvärk av att plötsligt bli använd? Nåväl, nu har jag lånat grannens så nu ska gardinerna bli klara. Inget avancerat, raka bitar är det enda jag klarar av. Men tyget är snyggt, tycker i alla fall jag.
Tutan är inte heller pigg. Hon har svällt upp så vansinnigt den sista månaden så jag bokade en tid till hennes veterinär direkt hon var tillbaka från semestern. Vi har väl ingen lysande prognos framför oss. Tutan har nu fått för mycket cortison, kroppen har reagerat på olika sätt så vi har omedelbart fått avbryta den behandligen. Jag tror inte att hon har stått på cortison längre än knappt 2 år, vet ju hundar som ätit det under en hel levnad, men jag antar att det är hennes övriga sjukdomsbild som spökar i bakgrunden. Nu ska vi se hur hon reagerar och så ska jag bada henne i specialschampo 2 ggr/vecka så får vi se hur det fungerar. Eventuellt ska vi pröva med antihistamin i kombination. Jag har också köpt ett specialfoder så får vi se. Men fungerar det inte så finns det inte mycket annat att göra. Jag ser heller inte täta bad som en långsiktig lösning, Tutan avskyr de där baden och jag avskyr att göra sådant med hundarna som de ogillar. Så vi får se hur länge vi orkar hålla på, Tutan och jag. Hon är en kämpe, den damen, men nu är hon ganska märkt av ålder och sjukdom och dessutom tämligen blind på åtminstone ena ögat. Lillhjärtat!
Häromdagen upptäckte jag att Visa hade en böld vid ena spenen, precis som förra sommaren. Jag böjde mig fram för att känna på den och då sprack den. Det äckliga innehållet fullkomligt sköljde över mitt ben och min sandalfot. Inte helt mysigt! Nåväl, jag har spolat med klorhexidin och håller det under uppsikt. Fröken Visa har fått bo i buren i några dagar så att ingen ska komma åt att slicka på det, någon hon naturligtvis inte uppskattat men ibland har nöden ingen lag. Såret ser i alla fall fint ut men jag tycker mig känna en liten knöl under spenen. Ska hålla lite koll på om den försvinner, annars får jag väl åka in med henne och kolla så att det inte är en tumör. Nu försöker jag hålla henne lite lugn men det är inte enkelt. Hon är pigg som en lärka nu, midjan är tillbaka och all päls har försvunnit. Hon ser helt enkelt för j-lig ut! Men glad och pigg och härjar med pinnar med gossen Melvin så fort hon får chansen.
Stina tog några bilder på Melvin häromkvällen. Visst är han ganska snygg, min prins?
Precis så alert och med på allt som blicken avslöjar. Just nu spelar hjärncellerna lite pingpong i huvudet på honom, Maya är i slutet av höglöpet och killen vet inte riktigt hur han ska bete sig. De gånger Maya passerar förbi så luftjuckar han, det ser onekligen lite komiskt ut. Annars är han rätt lugn inne men lite slamsig ute.
Planerandet för framtiden fortsätter, vi har lite spännande planer framöver men väntar med att avslöja något tills vi vet om allt blir som vi har tänkt oss. Man vet ju aldrig i den här branschen. ;)
Kommentarer
Trackback
