Januari har varit en skitmånad
Så är det bara. Hur eländig februari än blir, kan den aldrig bli sämre. Tvärtom, jag tror att resten av året blir toppen nu och att vi tog allt elände på en gång.
Min mamma blev svårt sjuk i januari. Inte roligt då att bo 120 mil bort. Allt har emellertid ordnat till sig, tack och lov. Vi själva har lyckats dra på oss magsjuka i två omgångar. Jag kan säga att jag är ganska less på flytande kost och på att äta kokt fisk eller fiskpudding till middag nu. Stina har varit på två röntgenundersökningar, ingen av dem visade på någonting så nu vet jag inte hur vi går vidare med vare sig mage eller knän. Helt klart kan ju inte ungen behöva må illa vareviga måltid eller ha så ont i knät att hon bra dagar klarar av att springa 1 km och dåliga dagar knappt klarar en kort promenad. Suck...
Ovanpå allt med de tvåbenta har liten Maya fått problem med sina njurar. Jag misstänkte livmoderinflammation, men något sådant var det inte. Nu äter hon dietfoder och så ska vi tillbaka och ta prover på onsdag. Hon är tack och lov pigg som en mört och nu dricker hon mindre, så jag hoppas att det är på väg tillbaka. Men det är inte roligt när de fyrbenta blir sjuka.
Igår fick jag bud om att Simba från vår absolut första valpkull har fått somna in, drygt 14 år gammal. Det är en aktningsvärd ålder för en labrador. Lite vemodigt eftersom han var den siste i kullen, systern somnade in när hon var tretton. Samtidigt fantastiskt att de blivit så gamla. Sätter in en bild på Simba där han är elva år här så att ni får se honom. Han var e. SUCh IntUCh Älvgårdens Black Wolf u. LPI SVCh Ormrots Elvira. Visst är det något visst med blicken hos gamla hundar?
Mycket trassel har det varit inom hunderiet också men det avstår jag från att skriva mer om här. Nu blir det inga styrelseuppdrag för mig i år, jag ska träna hund, tävla hund, ha valpar, hjälpa till på prov när jag vill och kan och bara ha det roligt. Batterierna behöver laddas.
Ludde har kläckt kycklingar i sin äggkläckare. Tre stycken blev det, vi misstänker att i alla fall två är tuppar. De är av dvärgkorsning och väldigt söta. Hundarna har insett att de inte kommer åt dem och har ledsnat, alla utom Idefix som hela tiden måste dit och kolla att de små har det bra. Han är vår alldeles egna hustomte, den hunden! Kisse är också intresserad, men hans planer är av ett lite annat slag. Färsk kyckling är gott... ;o)
Eventuellt har Idefix en tjej på gång, vi får se vad som händer. Det är kul att den lille killen används lite, han är en otroligt frisk hund. Och energisk... Och rolig och fantastisk kompis till sin matte. Cavalierer är verkliga lyckopiller, det borde finnas minst en i varje hem.
Melvin är också ett lyckopiller. Vilken energi den hunden har! Han är en alldeles underbar kille, alltid positiv och med på allt. Det enda jag möjligtvis inte gillar är när han jagar möss under snön på våra skogspromenader...
Stina och jag har börjat nedräkningen. Om lite drygt en månad sticker vi till Birmingham och Crufts. Nu försöker vi spara pengar, det gäller att ladda shoppingkontot innan vi far!
Min mamma blev svårt sjuk i januari. Inte roligt då att bo 120 mil bort. Allt har emellertid ordnat till sig, tack och lov. Vi själva har lyckats dra på oss magsjuka i två omgångar. Jag kan säga att jag är ganska less på flytande kost och på att äta kokt fisk eller fiskpudding till middag nu. Stina har varit på två röntgenundersökningar, ingen av dem visade på någonting så nu vet jag inte hur vi går vidare med vare sig mage eller knän. Helt klart kan ju inte ungen behöva må illa vareviga måltid eller ha så ont i knät att hon bra dagar klarar av att springa 1 km och dåliga dagar knappt klarar en kort promenad. Suck...
Ovanpå allt med de tvåbenta har liten Maya fått problem med sina njurar. Jag misstänkte livmoderinflammation, men något sådant var det inte. Nu äter hon dietfoder och så ska vi tillbaka och ta prover på onsdag. Hon är tack och lov pigg som en mört och nu dricker hon mindre, så jag hoppas att det är på väg tillbaka. Men det är inte roligt när de fyrbenta blir sjuka.
Igår fick jag bud om att Simba från vår absolut första valpkull har fått somna in, drygt 14 år gammal. Det är en aktningsvärd ålder för en labrador. Lite vemodigt eftersom han var den siste i kullen, systern somnade in när hon var tretton. Samtidigt fantastiskt att de blivit så gamla. Sätter in en bild på Simba där han är elva år här så att ni får se honom. Han var e. SUCh IntUCh Älvgårdens Black Wolf u. LPI SVCh Ormrots Elvira. Visst är det något visst med blicken hos gamla hundar?
Mycket trassel har det varit inom hunderiet också men det avstår jag från att skriva mer om här. Nu blir det inga styrelseuppdrag för mig i år, jag ska träna hund, tävla hund, ha valpar, hjälpa till på prov när jag vill och kan och bara ha det roligt. Batterierna behöver laddas.
Ludde har kläckt kycklingar i sin äggkläckare. Tre stycken blev det, vi misstänker att i alla fall två är tuppar. De är av dvärgkorsning och väldigt söta. Hundarna har insett att de inte kommer åt dem och har ledsnat, alla utom Idefix som hela tiden måste dit och kolla att de små har det bra. Han är vår alldeles egna hustomte, den hunden! Kisse är också intresserad, men hans planer är av ett lite annat slag. Färsk kyckling är gott... ;o)
Eventuellt har Idefix en tjej på gång, vi får se vad som händer. Det är kul att den lille killen används lite, han är en otroligt frisk hund. Och energisk... Och rolig och fantastisk kompis till sin matte. Cavalierer är verkliga lyckopiller, det borde finnas minst en i varje hem.
Melvin är också ett lyckopiller. Vilken energi den hunden har! Han är en alldeles underbar kille, alltid positiv och med på allt. Det enda jag möjligtvis inte gillar är när han jagar möss under snön på våra skogspromenader...
Stina och jag har börjat nedräkningen. Om lite drygt en månad sticker vi till Birmingham och Crufts. Nu försöker vi spara pengar, det gäller att ladda shoppingkontot innan vi far!
Kommentarer
Trackback
