Huset Elliot

Morris blir 3 månader på tisdag. I tisdags, på 12-veckorsdagen, tog vi lite nya bilder. Och nej, ståbilderna blev inget vidare den här gången heller. Men visst är lill-killen söt?

Busig är han också, han hinner med mycket på en dag. Men han är helt underbar, fantastiskt följsam, lyhörd och oerhört glad i att träna. Nu kan han ligg från stående utan handtecken. OK, han lägger sig ibland utan kommando också, i hopp om att få en godis och när sitt inte verkar löna sig. Men jag gillar det där alerta och liksom "tänkandet" hos en hund, hur de söker egna lösningar. Han är en väldigt, väldigt trevlig kille så här långt. Och söt.

Lite knepigt är det dock att få ihop hela flocken. Idefix har helt köpt den lille och busar gärna, även om han förstås måste morra och låta farlig hela tiden men sådan är han ju, alla vet att man inte behöver bry sig. Han måste också jucka lite på den lille ibland för att påminna honom om vem som är bossen. Som om han skulle tvivlat på det! Melvin är dock helt ointresserad i den lille, han har gått från att busa lite ute till att helt ignorera honom. Det skulle inte göra mig något om det inte vore för det att han behandlar honom som luft, bokstavligt talat, och alltså inte heller bryr sig det minsta om att vara försiktig i hans närhet. Det känns inte som någon höjdare med drygt 35 kg labbekille på kanske 3 kg cavalierdito. Alla tips på hur jag kan få den svarte gossen att utöva lite mer kroppskontroll mottages tacksamt.

Den svarte gossen har också tagit sig lite friheter här så matten har faktiskt skärpt upp ledarskapet lite och styr upp vardagen lite mer. Jag hade slappat till lite och då vet alla hundägare vad som händer... Hoppas också att det ska leda till att jag kan få ihop flocken lite bättre, vi får väl se om jag får rätt.

Jag har fått en del kommentarer i bloggen på sistone från både kända och okända. Om ni visste hur det gläder mig! Tack snälla, då vet jag att någon läser vad jag skriver. Just inlägget med mina tankar runt avel och uppfödning har jag fått en del respons på, både här och annars. Jag vill fortsätta lite på det spåret. Många av oss uppfödare hamnade nog i detta mer eller mindre av en slump. Så var det för oss, vår tik visade sig vara en hyfsat bra representant för sin ras och vi blev tillfrågade om vi inte tänkt att ta en valpkull på henne. Efter lite funderande gjorde vi det och på den vägen är det. Jag ser andra som skaffar sig en tik i enda syfte att börja med uppfödning. Det gör mig fundersam. Hur kan man tänka sig att föda upp en hundras som man inte är bekant med? Vad säger man till valpköparna som kommer och vill ha goda råd, när man bara haft rasen ett par år längre själv? Och vad säger att den tik man har köpt är en avelstik? För egen del är jag väldigt noga med vilka hundar jag köper och också vilka hanar jag använder, inte minst hälsomässigt. Man kan aldrig slarva med hälsan, det är min bestämda uppfattning. Man kan inte heller slå bort misslyckanden med en axelryckning därför att de faktiskt drabbar tredje part - valpköparen. Avelsdjur ska väljas med omsorg, man är inte per automatik ett avelsdjur för att man råkar vara brun (labbe) eller trefärgad (cavalier). Man måste bevisa att man håller måttet, att man är en god representant för sin ras. Det är därför vi har utställnings- och provverksamhet, för att få en objektiv bedömning av våra hundar. Vi har också hälsoprogram och vi har framförallt en fantastisk tillgång i rasdata.nu eller skk online. En tillgång också för er som funderar på att skaffa hund. Gå in på www.rasdata.nu/labrador eller www.rasdata.nu/cavalier och klicka er fram, kolla meriter och hälsostatus på föräldradjur och deras syskon, kanske på uppfödaren som helhet osv. Det kan vara välanvända minuter!