Huset Elliot

Hemma igen efter några dagar i London med familjen. En underbar resa, jag älskar verkligen England och att få prata engelska. Det tog ett par dagar att sparka igång engelskan ordentligt och få ett bra flyt, men sedan hände det att jag blev tagen för att vara boende på orten. Sådant gillar jag! :) Bäst med resan var nog nästan fotbollsmatchen, en UEFA-cupmatch mellan Fulham och ett lag från Ukraina. Jag är ingen större fotbollsentusiast och hade tänkt mig att sitta av tiden för grabbarnas skull. Men uj, vad skoj det var! Publiken var verkligen engagerad, det var en helt otrolig upplevelse och hela familjen var alldeles upprymda när vi strosade hemåt på sena kvällen. Polisen hade samlat resurser med både ridande polis och vanliga poliser, men vi såg inte tillstymmelsen till bråk utan bara trevliga, vänliga och hjälpsamma människor.

Sämst med resan är den förkylning jag drog på mig på slutet som lade lite sordin på de sista dagarna och gjorde flygresan hem till en mardröm. Så typiskt, när hela familjen varit förkyld i sommar har jag gått fram som en frisk viking och så ska jag få mitt när vi äntligen, äntligen kommer oss iväg på semester. Till England dessutom då, mitt favoritland. Nåväl, det ska väl gå över.

Roliga nyheter har jag också. Senaste inlägget handlade om paltprovet i Piteå. Där startade Ebba och Raya lydnadsklass 1 för andra gången och tog sin andra raka etta med en fjärdeplacering. Duktiga, duktiga tjejer! Paltprovet är en ganska stor tävling och med tanke på att de egentligen hade siktet inställt på agilitytävling den helgen, bara för att upptäcka att Raya var två dagar för ung för att få tävla, är bedriften desto större. En etta till nu så har de sitt LP.

Något annat roligt och vansinnigt spännande är att vi äntligen, äntligen har valpar på gång här i huset. Dock inga svarta denna gång utan små fläckiga. Om allt går vägen så får vi cavaliervalpar i vecka 36. Maya är rund om magen och välmående. Hon kommer att bli en superbra mamma, hon har ju redan tjuvtränat på Visas valpar så fort hon har fått chansen. Jag bävar lite för valpningen, den känns alltid lite jobbig och nu blir det extra pirrigt med en ny ras och en för mig helt okänd upplevelse. Men jag får lita på Maysan, hon har ju varit klockren i allt annat. Lillhjärtat... Hoppas nu att det blir lagom många friska och fina valpar.