Huset Elliot

Sitter i telefonkö till djursjukhuset medan jag skriver detta, tur att det finns högtalarfunktion på telefonen så att jag slipper sitta med den mot örat hela tiden. Alla verkar ringa en måndag morgon, svararen upplyser mig om att jag är en av sju exklusiva som kan sitta placerad i kö, ändock har det tagit nära 40 minuter nu. De andra sex måtte ha dryga ärenden... Själv ska jag boka tid för ultraljud av Zätas mage, behöver veta om det finns något i den. Så alla ni som väntar på valp, förhoppningsvis kan jag lämna någon form av besked i veckan!

Listan på tikvalp börjar vara ganska lång nu, som vanligt är det färre som vill ha hanvalp. Personligen överstiger det mitt förstånd, jag älskar ju pojkarna och deras sätt att vara. Problemet verkar vara detsamma inom alla raser, vet flera cavalieruppfödare som också sitter med osålda hanvalpar. Skulle jag inte ägna mig åt uppfödning, skulle jag tveklöst välja att ha hanar. De är raka och bussiga att hålla på med, de har inga löp som ställer till tävlingsplaneringen och de har heller inga hormonella svängningar. Idén om att hanar alltid löper är inget annat än en myt, mina hanar har väldigt lite besvär av husets löptikar och jag märker överhuvudtaget inte om någon annan tik i byn löper. Det där kan jag också påverka själv, jag måste inte låta hanen kissa överallt, sprätta med bakbenen, blåsa upp sig osv. Idén om att hanar slåss är inte heller helt sann, tikar kan också de slåss och då blir det ofta på mycket större allvar. Nu är vare sig labrador eller cavalier kända för att vara några direkta slagskämpar, så här faller ju det argumentet. Hanar är bussiga, helt enkelt!

Här hemma har vi påbörjat arbetet med att isolera lekstugan så att hönor och kycklingar kan få flytta in. Det hela känns allt mer akut nu när hösten gör sig påmind, men går inte så fort när man inte är den allra händigaste. Kycklingarna härinne börjar vara ganska så högljudda och stökiga, lite som tonåringar, så det känns som om de behöver flytta ut snart.

I helgen har jag varit på blixtvisit i Stockholm för att vara på styrelsemöte. Lika välordnat och trevligt som förra gången, det är så roligt att få jobba tillsammans med engagerade och glada hundvänner. Alla ni hundägare, känn tacksamhet för alla dessa eldsjälar runt om i landet som lägger ner sin tid och själ i arbetet inom olika föreningar. Betänk att det är någon som offrar massor med timmar för att ni ska kunna tävla, träna eller annat skoj innan ni klagar över ev. misstag. Och erbjud er gärna att hjälpa till, det finns alldeles för få frivilliga krafter inom hundvärlden eller föreningslivet överhuvudtaget!