Spårträning och annat

Viltspårträning för cavalierer idag, var det tänkt. Tyvärr ett ganska svalt intresse, men vi hade det trevligt ändå. Visa fick gå ett bruksspår, 350 m, två vinklar, 5-6 apporter, bredvid väg och över väg. En apport missade hon men upptag och spår i övrigt var kalas. Glad som en lärka var hon också över att få spåra, eller kanske snarare som en liten gummiboll...

Maysan gick ett ca 3 timmar gammalt viltspår och spårade också kalasbra. Melvin fick ett ungefär lika gammalt spår med blodpudding i, i ett desperat försök att dämpa hans framfart. Det lyckades nu inte... Nåväl, har en ny idé som ska testas nästa gång.

Avslutade med att lägga ett spår till Zäta som hon ska få gå i morgon, då det har legat över natten och lite till. Hon är kvar här, min förhoppning är att jag ska kunna bättra på hennes meritlista lite. Den är ju i princip tom, så allt vi ev. får till blir ett fall framåt. Hon är otroligt rolig att jobba med, snabbtänkt och villig som sjutton. Stina har börjat träna slalom med henne och poletten börjar trilla ner. Med mig får hon träna lydnad och jakt och det går galant. På köpet har hon blivit mer lyhörd även i andra lägen och väldigt följsam. I morse mötte vi en annan hundägare i skogen men när jag visslade så vände alla de svarta på en femöring.

Melvin har ännu lite besvär med att morsan löper så de hålls åtskiljda men följs åt på promenaderna. Han försöker visa upp vilken karlakarl han är, genom att hämta den ena pinnen större än den andra, slicka hennes öron och fjanta på. Hon visar ganska tydligt hur ointresserad hon är, ibland riktigt gäspar hon åt honom. Idefix är däremot helt avprogrammerad på labbarna, han bryr sig inte ett vitten om att hon löper. Fascinerande...

Denna helg har jag annars snickrat och sågat för att isolera lekstugan så nu värker både armar och rygg. Än är det inte klart men jag är liiite mallig över att jag faktiskt har gjort det mesta själv. Det gäller att få det klart snart så att hönsorna kan få flytta in.

Helvetesmobilen verkar ha lagt av för gott. Jag har stoppat i SIM-kortet i min gamla tegelstensmobil så det går att ringa mig, men några bilder kan ni inte skicka. I morgon skickar jag Pigge till försäljaren, jag tror kanske att han har bättre möjligheter till förhandling än jag. Någon mer E52 ska det INTE bli!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0