Matvrak
Visa ser det nu som sin uppgift att bevaka kylskåpet och allt som äts i köket. Kanske tycker hon, med all rätt, att matte borde gå ner i vikt? Klart är i alla fall att hon missunnar mig varje tugga av allt som jag äter. Aldrig bryr hon sig ju annars, men nu sitter hon rakryggad som en liten tennsoldat och stirrar på mig när jag äter. Och alla andra också, för den delen. Visserligen serveras hon lunch numera men uppenbarligen tycker hon inte att det är tillräckligt.
Alla turer som varit med Zäta har gjort mig lite darrig inför den stundande valpningen. Ibland får jag för mig att Visa är tom, men då tittar Stina på mig med bestämda ögon och säger att i så fall är Visa väldigt fet. Det är sant. Nu börjar hon tappa päls runt tuttarna också, så att hon är dräktig är det knappast några tvivel om. Men jag tror inte att det blir någon jättekull den här gången heller. Häromnatten drömde jag att hon klämde ur sig fem hanvalpar. Vilket mörker! Fast några fem tikar kan jag knappast hoppas på en gång till... Några hanar vill jag gärna ha, men jag skulle allt behöva en bunt med tikar också. Har ju vissa planer på att spara en valp själv också, när nu Visas sista kull kom lite tidigare än vad som ursprungligen var tänkt. Hon är en alldeles ljuvlig hund, så självklart vill jag ha kvar något efter henne. Min kalaspingla!
De sista veckorna har vi mest sprungit om varandra här hemma, maken och jag. Jag har varit hemma i Skövde några dagar och därefter på cavalierkonferens. När jag kom hem, åkte mannen på tjänsteresa och kom hem i söndags. Och till helgen ska jag och Stina konferera med ÖND. Men sedan ska det lugna ner sig lite här hemma. Jag måste ju gräva fram valplådan ur garaget och skruva ihop den så att Visa hinner känna sig hemmastadd.
Mina biabäddar spricker så märkligt i sömmarna. Jag köpte blå först men de sprack ganska kvickt, så jag beställde ny klädsel i sådan där bajsbrun originalfärg (verkar vara den enda färg som finns när man ska byta klädsel). Fick för mig att det kanske var den blå klädseln som höll dåligt men icke, även den bajsbruna spricker. Och nu vet jag varför! Små fläckiga hundar får ibland för sig att gräva i biabäddarna av hjärtans lust och till sist ryker sömmarna! Morr! Nu ska jag hålla ett öga på dem och ta upp frågan till diskussion. Det finns gränser för hur man får uppföra sig!
Fick min mobilräkning idag. Oj! Märkligt nog hade jag ringt en hel del till Norge... ;o)
Slogs idag av att hundsällskapet blir alltmer utdraget under promenaderna. Längst fram studsar Melvin, ständigt på g med nya projekt. I mitten någonstans knallar Tutan på och längst bak vaggar Visa, lite klumpig men väldigt nöjd med livet. Ibland får hon dock för sig att hon ska bjuda upp Melvin till lite lek med en pinne. Att de båda håller i samma pinne och har dragkamp är OK, men att jaga omkring och knuffas får de inte utan då bryter jag direkt. Har inte damen själv förstånd att vara rädd om sig, får jag vara det.
Mycket jobb ramlar det in nu också, just nu jobbar jag på med industriella tvättsystem och med gasolgrillar av lyxmodell. Lite skilda världar. Mer jobb är aviserat, det gäller att hålla undan nu så att jag kan vara valpledig några dagar. Lika bra att ta ett tag till innan det är läggdags. :)
Alla turer som varit med Zäta har gjort mig lite darrig inför den stundande valpningen. Ibland får jag för mig att Visa är tom, men då tittar Stina på mig med bestämda ögon och säger att i så fall är Visa väldigt fet. Det är sant. Nu börjar hon tappa päls runt tuttarna också, så att hon är dräktig är det knappast några tvivel om. Men jag tror inte att det blir någon jättekull den här gången heller. Häromnatten drömde jag att hon klämde ur sig fem hanvalpar. Vilket mörker! Fast några fem tikar kan jag knappast hoppas på en gång till... Några hanar vill jag gärna ha, men jag skulle allt behöva en bunt med tikar också. Har ju vissa planer på att spara en valp själv också, när nu Visas sista kull kom lite tidigare än vad som ursprungligen var tänkt. Hon är en alldeles ljuvlig hund, så självklart vill jag ha kvar något efter henne. Min kalaspingla!
De sista veckorna har vi mest sprungit om varandra här hemma, maken och jag. Jag har varit hemma i Skövde några dagar och därefter på cavalierkonferens. När jag kom hem, åkte mannen på tjänsteresa och kom hem i söndags. Och till helgen ska jag och Stina konferera med ÖND. Men sedan ska det lugna ner sig lite här hemma. Jag måste ju gräva fram valplådan ur garaget och skruva ihop den så att Visa hinner känna sig hemmastadd.
Mina biabäddar spricker så märkligt i sömmarna. Jag köpte blå först men de sprack ganska kvickt, så jag beställde ny klädsel i sådan där bajsbrun originalfärg (verkar vara den enda färg som finns när man ska byta klädsel). Fick för mig att det kanske var den blå klädseln som höll dåligt men icke, även den bajsbruna spricker. Och nu vet jag varför! Små fläckiga hundar får ibland för sig att gräva i biabäddarna av hjärtans lust och till sist ryker sömmarna! Morr! Nu ska jag hålla ett öga på dem och ta upp frågan till diskussion. Det finns gränser för hur man får uppföra sig!
Fick min mobilräkning idag. Oj! Märkligt nog hade jag ringt en hel del till Norge... ;o)
Slogs idag av att hundsällskapet blir alltmer utdraget under promenaderna. Längst fram studsar Melvin, ständigt på g med nya projekt. I mitten någonstans knallar Tutan på och längst bak vaggar Visa, lite klumpig men väldigt nöjd med livet. Ibland får hon dock för sig att hon ska bjuda upp Melvin till lite lek med en pinne. Att de båda håller i samma pinne och har dragkamp är OK, men att jaga omkring och knuffas får de inte utan då bryter jag direkt. Har inte damen själv förstånd att vara rädd om sig, får jag vara det.
Mycket jobb ramlar det in nu också, just nu jobbar jag på med industriella tvättsystem och med gasolgrillar av lyxmodell. Lite skilda världar. Mer jobb är aviserat, det gäller att hålla undan nu så att jag kan vara valpledig några dagar. Lika bra att ta ett tag till innan det är läggdags. :)
Kommentarer
Postat av: Vigdis
Krama den blivande mamman från oss här i Tönsberg!Hon är ju supergullig den hunden!! Sänn hoppas jag att du får just lagom med valpar prydligt fördelat!Jag skulle gärna tagit en valp själv, jag är säker på at det blir jättefina jobbarhundar. Men 4 blir liiite mycket tror jag :-))
Klem fra oss
Trackback
