Det är mycket nu
Tävling på söndag för Visa och mig, och jag har nästan inte tränat något den sista veckan. Anledningen till det stavas jobb. Mitt jobb har många fördelar när man föder upp hundar, men också uppenbara nackdelar. En sådan stavas stoppdatum och det har jag på måndag. Alltså sitter jag här och jobbar kl 22 en fredagskväll... Nåväl, jag får hoppas att Visa vilar sig i form och går det åt skogen, får vi skylla på mattes jobb. Och kanske på att hon alldeles nyss har haft valpar... ;o)
En som däremot tränar lika flitigt som en myra är dottern. Hon och Majsan kör dagliga pass och efteråt kommer Stina in och verkar helnöjd. Det är bara att hoppas att hon är nöjd på söndag med...
Den långbente gossen är inne i en liten trotsperiod. Det är inga stora saker, det är han för mjuk och försiktig för. Men han "råkar" gärna missa ett stanna. eller sittkommando och han "råkar" lätt hamna lite framför mig för att sedan rinna iväg om han är kommenderad att gå här. Nu är ju matte på honom som en hök, några dumheter får han inte lägga sig till med nu när vi har tränat på detta med att gå vid sidan i skogen hela vintern. Skrutthund!
Visas små knytt fortsätter att sprida glädje omkring sig. Jag måste säga att så här långt verkar de ha blivit otroligt roliga och jag ser verkligen fram emot att få följa deras utveckling. Planeringen inför nästa kull är i full gång, jag letar hane med ljus och lykta men det är inte helt enkelt. Nu börjar några kandidater ändå att utkristallisera sig, vi får väl se vem som ska få den äran i slutändan. Pust, det är inte lätt detta med hundavel. Och ändå finns det så många labbar att välja på! Eller kanske just därför...
En som däremot tränar lika flitigt som en myra är dottern. Hon och Majsan kör dagliga pass och efteråt kommer Stina in och verkar helnöjd. Det är bara att hoppas att hon är nöjd på söndag med...
Den långbente gossen är inne i en liten trotsperiod. Det är inga stora saker, det är han för mjuk och försiktig för. Men han "råkar" gärna missa ett stanna. eller sittkommando och han "råkar" lätt hamna lite framför mig för att sedan rinna iväg om han är kommenderad att gå här. Nu är ju matte på honom som en hök, några dumheter får han inte lägga sig till med nu när vi har tränat på detta med att gå vid sidan i skogen hela vintern. Skrutthund!
Visas små knytt fortsätter att sprida glädje omkring sig. Jag måste säga att så här långt verkar de ha blivit otroligt roliga och jag ser verkligen fram emot att få följa deras utveckling. Planeringen inför nästa kull är i full gång, jag letar hane med ljus och lykta men det är inte helt enkelt. Nu börjar några kandidater ändå att utkristallisera sig, vi får väl se vem som ska få den äran i slutändan. Pust, det är inte lätt detta med hundavel. Och ändå finns det så många labbar att välja på! Eller kanske just därför...
Kommentarer
Trackback
