Misslyckad lördag
Skulle ju åka till Stockholm på lördagen för att närvara vid Cavaliersällskapets styrelsemöte, i min egenskap som suppleant. Hade nogsamt läst på alla ärenden, packat lilla väskan och ställt klockan. Inte sover man så bra heller när man vet att man ska med ett tudugt flyg. Kl 7 prick stegade jag in på Kallax flygplats, checkade in, passerade säkerhetskontrollen och kom till gaten. Allt väl så långt. Vi fick kliva på planet, vi spände fast oss och blev inräknade av flygvärdinnan. Sedan hände - ingenting. Efter en stunds väntan hörs kaptenens röst i högtalarna: "Planet läcker bränsle på vänster sida. Vi får be er att lämna planet och ta med era tillhörigheter". Bara att knalla av igen och vänta på besked. En tekniker ringdes in, men det dröjde flera timmar innan vi fick något besked. Som plåster på såren fick vi fika, men det var ju en klen tröst när jag insåg att mötet skulle börja utan mig. Så småningom fick vi besked om att ett nytt plan hade ringts in. Detta skulle angöra Kallax kl 19.00, ny beräknad avgångstid var 19.35. Ridå! Bara att sätta sig i bilen och åka hem till Bälinge igen. Kan säga att besvikelsen var ganska stor, jag hade sett fram emot att träffa nya bekantskaper och att få komma igång med styrelsearbetet.
Senare på kvällen samma dag satte Ludde igång med att kräkas. Magsjukan slår till igen! Kan någon människa begripa varför??? Den stora frågan nu är väl vem av oss som ska spy över påsken...
Valparna mår bra. De är alldeles för pigga nattetid, jag skulle önska att de sov mer sammanhängande perioder. Igår lade jag mig 23.15, de vaknade 00.30 och tyckte att lite bus inte var helt fel. Bara för städpatrullen att knalla ner. Kl 04.30 var det dags igen. Men jag insåg att de nog sov väl mycket igår eftermiddag så idag har jag försökt att hålla igång dem lite mer. Jag känner mig ungefär som en småbarnsmamma som försöker vända dygnet på sina små telningar. Få se om jag lyckas... Jag tycker också att de fuskar lite, de verkar ta power naps i några minuter. Just som jag tror att de är på väg att somna, kvicknar de till igen. Ibland delar de också in sig i olika arbetslag och kör skiftgång, allt för att hålla mig kvar i köket, det är jag helt övertygad om. Det finns stunder då jag inser att ett hundrum inte skulle vara helt fel. Då skulle man också slippa plocka ut valpar ur kylskåpet och ur diskmaskinen när man har öppnat dörren/luckan... OK, de tar sig inte in helt - men de försöker!
Visa har varit med dem idag. De har tappert försökt att dia men nu finns det inget att hämta där. Hon står tålmodigt och väntar på att de ska inse det, jag skulle ju önska att hon fräste ifrån men nej. När de till sist insåg att alla ställen var lika tomma, struntade de i morsan. Otacksamma små rackare!
Om Visa är för snäll så är det mer ruter i Maya. Hon morrar åt dem om de är för hårdhänta, hon kräver nu att behandlas med respekt. Och de åtlyder henne och håller sig på behörigt avstånd. Kisse surfar med på detta, också han behandlas numera med respekt trots att jag inte sett honom göra just någonting för att kräva detta. Melvin däremot respekterare de inte alls, han har något så skojigt som dinglar under magen och som de gärna vill undersöka. Men då drabbas Melvin av stora fasan och vill fly fältet. En liten valp i hallen tycker han är skoj, men att hamna bland fem myllrande valpar i köket är ett stort misstag. Där vill han inte vara! Inte Idefix heller längre, av gissningsvis samma anledning. De är väldigt nyfikna på de manliga behagen...
När det gäller kisse så har jag gett upp all kamp nu. Jag köper den dyra kattsanden med någon mysko parfymlukt nu, eftersom det verkar vara den han vill ha. Efter urinvägsinfektionen så är han tillsagd att få äta blötmat. Jag har prövat alla möjliga burkar men han ratar dem och har magrat av något kopiöst. Så nu är det Sheba, Purina och andr adyrbarheter som gäller. Jag har faktiskt också köpt lite av RC:s torrfoder, jag klarar inte av att se hur han bara blir till skinn och ben. Torrfoder är hans absoluta favvokäk så nu får han några kulor till kvällen. Förhoppningsvis ska hullet komma tillbaka så att han åtminstone blir normalviktig. Men han är dyr i drift, denna kisse. Undrans om han vet om att han är en raskatt..?
Senare på kvällen samma dag satte Ludde igång med att kräkas. Magsjukan slår till igen! Kan någon människa begripa varför??? Den stora frågan nu är väl vem av oss som ska spy över påsken...
Valparna mår bra. De är alldeles för pigga nattetid, jag skulle önska att de sov mer sammanhängande perioder. Igår lade jag mig 23.15, de vaknade 00.30 och tyckte att lite bus inte var helt fel. Bara för städpatrullen att knalla ner. Kl 04.30 var det dags igen. Men jag insåg att de nog sov väl mycket igår eftermiddag så idag har jag försökt att hålla igång dem lite mer. Jag känner mig ungefär som en småbarnsmamma som försöker vända dygnet på sina små telningar. Få se om jag lyckas... Jag tycker också att de fuskar lite, de verkar ta power naps i några minuter. Just som jag tror att de är på väg att somna, kvicknar de till igen. Ibland delar de också in sig i olika arbetslag och kör skiftgång, allt för att hålla mig kvar i köket, det är jag helt övertygad om. Det finns stunder då jag inser att ett hundrum inte skulle vara helt fel. Då skulle man också slippa plocka ut valpar ur kylskåpet och ur diskmaskinen när man har öppnat dörren/luckan... OK, de tar sig inte in helt - men de försöker!
Visa har varit med dem idag. De har tappert försökt att dia men nu finns det inget att hämta där. Hon står tålmodigt och väntar på att de ska inse det, jag skulle ju önska att hon fräste ifrån men nej. När de till sist insåg att alla ställen var lika tomma, struntade de i morsan. Otacksamma små rackare!
Om Visa är för snäll så är det mer ruter i Maya. Hon morrar åt dem om de är för hårdhänta, hon kräver nu att behandlas med respekt. Och de åtlyder henne och håller sig på behörigt avstånd. Kisse surfar med på detta, också han behandlas numera med respekt trots att jag inte sett honom göra just någonting för att kräva detta. Melvin däremot respekterare de inte alls, han har något så skojigt som dinglar under magen och som de gärna vill undersöka. Men då drabbas Melvin av stora fasan och vill fly fältet. En liten valp i hallen tycker han är skoj, men att hamna bland fem myllrande valpar i köket är ett stort misstag. Där vill han inte vara! Inte Idefix heller längre, av gissningsvis samma anledning. De är väldigt nyfikna på de manliga behagen...
När det gäller kisse så har jag gett upp all kamp nu. Jag köper den dyra kattsanden med någon mysko parfymlukt nu, eftersom det verkar vara den han vill ha. Efter urinvägsinfektionen så är han tillsagd att få äta blötmat. Jag har prövat alla möjliga burkar men han ratar dem och har magrat av något kopiöst. Så nu är det Sheba, Purina och andr adyrbarheter som gäller. Jag har faktiskt också köpt lite av RC:s torrfoder, jag klarar inte av att se hur han bara blir till skinn och ben. Torrfoder är hans absoluta favvokäk så nu får han några kulor till kvällen. Förhoppningsvis ska hullet komma tillbaka så att han åtminstone blir normalviktig. Men han är dyr i drift, denna kisse. Undrans om han vet om att han är en raskatt..?
Kommentarer
Trackback
