Huset Elliot

Idag har de små haft en höjdardag. På morgonen var de några som jagade stackars Pysen. Lilla Gul var truppledare. I vanliga fall så brukar de inte våga sig på kisse vid den här åldern utan han brukar ha övertaget, men inte på de här damerna. Pysen beslutade sig för att ta sin tillflykt till fönsterbrädan men just som han hoppade, sög lilla Rosa tag i svansen och kisse kom ner igen. Apportering av hårvilt, baggis! Pysen är otroligt snäll, det hade varit läge för en smäll där.

En som börjar tappa tålamodet med de små är Maya. Ikväll har hon varit med dem en stund och som vanligt vill de jaga henne. Den här gången var det Röd, Rosa och Vit som jagade. Jag såg att hon började ledsna på leken och just då bestämde sig lilla Röd för att suga tag i Mayas svanstipp och dra bakåt allt vad hon orkade. Då lackade Maya ur! Det spottade och fräste om henne. Lilla Rosa blev förskräckt och backade rejält, Vit backade halvvägs men den lilla Röda bara studsade omkring och skällde, gjorde små utfall och var allmänt näsvis. Lilla Vit kom fram och slickade Maya i mungiporna, det accepterades nådigt. Men Röd fortsatte med sina attacker och kom allt närmare, trots att Maya stod på stela ben och morrade. Till sist gjorde Röd en attack och då fick hon på moppo! Maya sög henne i nacken och tryckte ner henne, samtidigt som hon lät ganska så fult. Budskapet gick hem för stunden men hon såg inte alltför stukad ut så det ska bli spännande att se hur hon gör i morgon. Hon är en tuffing, den röda! Och Maya är otroligt bra med de små, hon visar mer och mer var skåpet ska stå och tolererar inte vad som helst. Tur att jag har henne som valpuppfostrare, mamma Visa själv är lite väl tolerant. Hon kör mer med fri uppfostran, eller kanske snarare fri från fostran...

Mest matfixerad i gänget är lilla Gul. Hon har en sanslös koll på när det vankas mat och kommer farande som en oljad blixt, även om hon låg och sov. Om jag inte är snabb nog för hennes smak, och det är jag ju aldrig, så studsar hon som en liten svart gummiboll och skäller uppfordrande. Det lär bli ganska enkelt att träna skall med henne... Har inte de andra fattat vad som är på gång innan så gör de det då. Så numera blåser jag i visselpipan mest för sakens skull, alla är redan på plats när maten kommer. Nu äter alla bra också, skönt. Fast visst, somliga äter bättre än andra : )

Melvin kommer lite i skymundan nu. Jag är så vansinnigt trött på kvällarna av lite för lite sömn så jag orkar helt enkelt inte träna. Två veckor till, sedan ska vi sätta fart, killen och jag. Då ska jag också försöka att sätta igång Visa igen efter valpningen, hon är med på alla rundor nu och vi ska försöka bygga upp kroppen igen så sakteliga. Just nu har jag inte ens koll på tävlingsprogrammet och det känns väldigt olikt mig. Livet kretsar runt kisspölar, golvvaskning, valpmatning och allmän träning av de små inför flytten. Det är lite som att vara småbarnsmamma igen, man får "gröt" i huvudet!