Jodå, jag lever

Jag skäms verkligen, hemsidan är inte uppdaterad och bloggen har legat i vila. Det har varit lite mycket de sista veckorna, jag får skylla på det. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Mycket jobb har det varit, men nu börjar jag se slutet på den senaste omgången och sedan hoppas jag på några dagars ledighet för att fixa lite här hemma inför julen.

Hela familjen har varit förkyld utom Pigge som verkar klara sig undan denna gång. Hosta och feber är det som har gällt. Ludde hostar fortfarande en del, Stina är också lite rosslig och så jag. Och på mig verkar det komma tillbaka, känner mig nästan sämre idag igen så sker det inget mirakel i morgon, får jag nog pallra mig iväg till doktorn. Nu är jag less!

Veckan har varit turbulent på många sätt, jag tänker inte alls skriva något om det här utan konstaterar bara att människan kan vara märklig. Trots att vi är så välutvecklade, kan vi uppenbarligen inte alls kommunicera med varandra på ett förnuftigt och vettigt sätt. Det har radats upp exempel på det under de senaste dagarna, det sista så sent som idag. Just nu är jag rätt less och trött men hoppas att julen ska ge lite energi och glädje tillbaka i det som ska vara min hobby - och därmed något roligt.

Hundarna mår bra. Vi har avverkat noskvalsterbehandling och den tog då bort både nysningar och snorklanden, tack och lov. Maya har börjat löpa, Idefix, som nyligt haft dambesök, har gjort några små försök att ragga lite på henne men hittills har hon visat skinn på näsan och fräst åt honom.

Rapporter om löp har också kommit in från Alfabetsflickorna. Jag tror att alla utom Jota har löpt nu och kan konstatera att de är klart tidigare med det än vad mamma Visa var, jag vill minnas att hon väntade ända till 13 månader med att löpa.

Nu på måndag fyller Tutan och hennes syskon 9 år. Aldrig trodde jag ju för 3 1/2 år sedan, när Tutan var så sjuk, att vi skulle få uppleva hennes nionde födelsedag! Men hon är riktigt pigg och glad tycker jag. Lite skavanker har hon ju men jämfört med hur det var då, måste man säga att hon är pigg och alert. Stor-gumman!

Kommentarer
Postat av: Maria Bring

Utan att alls veta vad det handlar kan jag inte mer än hålla med. Hunderiet (eller hästeriet) ska ge en glädje. Kanske även några gråa hår men allra mest glädje. Tänk om det kunde få vara så?

2010-12-22 @ 10:39:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0