Lydnadsträning
Idag åkte jag ut till klubben för att träna lydnad med Agneta och Tyra. De ska tävla trean till helgen och ville ha hjälp med att kommenderas. Vi har ju ett tag kvar till vår tävling så vi behöver mest skaka av oss dammet ;o) Visa gick så där, hon strular med fjärret och jag fattar inte riktigt varför. Hoppet gick också så där, tycker hon att jag väntar för länge med återhoppet så går hon själv. Morr... Men jag märker att hon går bättre när jag belönar med kamplek, så jag får se till att göra det. Godis är så där. Problemet är att Melvin blir övergasad om jag belönar med lek och kamp, där är godis alldeles lagom. Matte måste påminna sig om vilken hund hon tränar och ställa om sig.
Ute på klubben träffade vi på lilla Ny. Så stor hon såg ut! Och så söt!!! Jag tror att man blir lite hemmablind när man har valpar, man tycker att de ser högst ordinära ut här hemma. Så träffar man dem igen och blir alldeles stolt och lite kär. Mina valpar! OK, Visa och Pikis då, men jag har ju pysslat om dem. Lilla Ny var en tuffing, fick jag höra. Men hon var också duktig, jag såg hur hon kom pilande som ett skott så fort matte kallade. Kanske för att det vankades korv... ;o)
Rapporter från Jota i Sundsvall säger att det också är en liten tuffing som äter på schäfrar, i alla fall husets ena. ;o) Tänk att Visa som är så vänlig har kunnat få sådana rivjärn till barn! Måste vara den nya miljön... ;o)
Melvin är rolig att träna med, han går in för uppgiften med liv och lust. Han var också med på klubben och Agneta hjälpte mig med en tandvisning. Den köpte han utan protester, det känns att han är väldigt trygg i miljön där ute. Men vi är inte riktigt tävlingsklara än. Det märktes ikväll, jag körde grabbarna till basketträning i Avan och tog med hundarna. Först gick vi en sväng och sedan körde jag ett lydnadspass till. Visa fortsatte att strula med fjärret :( men Melvin studsade på och var riktigt duktig. Jag körde en platsliggning och bestämde mig för att provocera med störning. Då satte han sig upp! Men efter ett par försök fick jag honom att ligga kvar. Bara att jobba vidare på det. Tror kanske att jag ska försöka träna in att han lägger ner hakan, jag tror att det skulle kännas bra. Det känns också som en bra sak att klicka in på gossen. Men han är kul att köra med, han är så otroligt positiv och älskar verkligen att jobba. Det gör Visa med, men hon känns lite ojämn efter valparna. Nåja, kan ammande människomammor få gröt i hjärnan så måste väl detsamma kunna gälla hundmammor...
Blenheimgossen efter Idefix och Mini på bilden nedan är ännu otingad. Han blir fem veckor på onsdag. En söt liten kille med en fin spot. Vid intresse, kontakta Anette Nordmark på [email protected] för mer information.
Ute på klubben träffade vi på lilla Ny. Så stor hon såg ut! Och så söt!!! Jag tror att man blir lite hemmablind när man har valpar, man tycker att de ser högst ordinära ut här hemma. Så träffar man dem igen och blir alldeles stolt och lite kär. Mina valpar! OK, Visa och Pikis då, men jag har ju pysslat om dem. Lilla Ny var en tuffing, fick jag höra. Men hon var också duktig, jag såg hur hon kom pilande som ett skott så fort matte kallade. Kanske för att det vankades korv... ;o)
Rapporter från Jota i Sundsvall säger att det också är en liten tuffing som äter på schäfrar, i alla fall husets ena. ;o) Tänk att Visa som är så vänlig har kunnat få sådana rivjärn till barn! Måste vara den nya miljön... ;o)
Melvin är rolig att träna med, han går in för uppgiften med liv och lust. Han var också med på klubben och Agneta hjälpte mig med en tandvisning. Den köpte han utan protester, det känns att han är väldigt trygg i miljön där ute. Men vi är inte riktigt tävlingsklara än. Det märktes ikväll, jag körde grabbarna till basketträning i Avan och tog med hundarna. Först gick vi en sväng och sedan körde jag ett lydnadspass till. Visa fortsatte att strula med fjärret :( men Melvin studsade på och var riktigt duktig. Jag körde en platsliggning och bestämde mig för att provocera med störning. Då satte han sig upp! Men efter ett par försök fick jag honom att ligga kvar. Bara att jobba vidare på det. Tror kanske att jag ska försöka träna in att han lägger ner hakan, jag tror att det skulle kännas bra. Det känns också som en bra sak att klicka in på gossen. Men han är kul att köra med, han är så otroligt positiv och älskar verkligen att jobba. Det gör Visa med, men hon känns lite ojämn efter valparna. Nåja, kan ammande människomammor få gröt i hjärnan så måste väl detsamma kunna gälla hundmammor...
Blenheimgossen efter Idefix och Mini på bilden nedan är ännu otingad. Han blir fem veckor på onsdag. En söt liten kille med en fin spot. Vid intresse, kontakta Anette Nordmark på [email protected] för mer information.
Kommentarer
Trackback
